Ord och Bild: 1896

OM INBILLNINGENS LOGIK.

UR BREF FRÅN EN TECKNARE TILL EN SrRÅKLÄRARE.

Af VERNER von HEIDENSTAM.

MOT ingen världsförklaring uppreser sig inbillningen så okuf-ligt som mot den monistiska, ehuru vi sällan våga bekänna det. Icke heller förmår tanken att därvidlag öfvertyga oss. En kraft kan aldrig åstadkomma annat än ett och detsamma. Det yttersta, hvartill en reduktion kan hinna, är en dualism. Om en vattendroppe kunde tänkas som en enhet (ett ämne och en kraft), skulle den beständigt och utan någon som helst förändring förbli samma vattendroppe. Om ett frö kunde tänkas som en enhet, skulle därur aldrig utvecklas en planta. Därtill fordras växelverkan. Ett »urämne» rustadt med utvecklingsförmåga är ingenting annat än ett sammansatt ämne, en växelverkan af olika krafter. Hvarje minsta rörelse förutsätter en växelverkan, men en växelverkan kräfver allra minst två motsättningar, och det absolut enhetliga kan icke förbli annat än oföränderligt dödt från evighet till evighet. Om du finner talet 713, kan du icke förklara det ur det ensamma talet 1. Äfven om alla former kunna återföras till samma kärna, är därmed icke betvifladt, att ej denna inom sig i oändlighet rymmer kärna

Ord och bild, J:/e årg.

innanför kärna. I stället att framställa det existerande som en cirkel kring en och samma medelpunkt, måste det snarare fattas som en punkt, i hvilken radierna mötas frän ett oändligt tal af cirklar, som summan af en evig växelverkan mellan gruppvis sammanflockade, i oändlighet delbara delar. Det enhetliga inskränker sig slutligen alltså blott och bart till begreppet »det hela», universum; men det, som är oändligt till tid och rum, det obegränsade, bildar icke någon enhet och följaktligen är icke heller universum någon enhet. Icke heller kan enhetlighet sökas i en bestämd riktning hos viljeyttringarne, ty förefunnes blott en vilja, kunde hon aldrig divergera ens i minsta enskildhet. Vi måste snarare tänka oss ett kaos viljeyttringar, hvilka brottas och af hvilka några, gruppvis samlade, vinna öfvermakten. Mångfalden kan aldrig förklaras ur enheten utan blott och bart ur en evigt existerande mångfald, och därför fortfara inbillning och tanke att liksom tillförene röra sig med mångfalden.

Jag talade i mitt förra bref om inbillningens och tankens uppresning mot

10