Sida 647
En route. Af Hj. S.
2 Årg. 1896. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 3, Mars.
LITTERATUR.
EN DROTTNINGS MEMOARER.
Sverige och Norge 1814. Skildringar af H. M. drottning Hedvig Elisabet Charlotta, utgifna af Carl Carlsson Bonde. Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag.
Först sent hafva de krönta personerna upptäckt den nytta och det anseende, som äfven för deras del kunna vara förenade med offentlig skriftställareverksamhet, och världen har därefter fått skåda en hel rad af furstliga författares arbeten. Sådana från äldre tider äro däremot sällsynta, och när de förekomma, hafva de i flesta fall varit ned-skrifna utan tanke på offentliggörande, såsom bref till förtrogna eller såsom memoarer för de närmaste efterlefvande.
Sådant är förhållandet med de i Eriksbergs arkiv förvarade skrifter af drottning Hedvig Elisabet Charlotta, Karl XIII:s gemål, af hvilka några utdrag äro öfversatta från franskan — det språk på hvilket de äro skrifna —• och publicerade af grefve Carl Carlsson Bonde under titeln »Sverige och Norge 1814».
Denna bok har ett dubbelt intresse, både såsom ett bidrag till kännedomen om en af våra å hufvudets vägnar bäst begåfvade drottningar och såsom ett uttryck af den samtida uppfattningen å svensk sida och inom de bäst underrättade kretsar af 1814 års händelser. Boken utgöres dels af utdrag ur drottningens memoarer, dels af den del af hennes brefväxling med hennes dåvarande öfverstemarskalk, grefve Erik Ruuth, i hvilken hon utförligt redogör för händelsernas gång under fälttåget. Man får genast intrycket af en kvinna, som har ett, åtminstone jämfördt med vår tids förhållanden, ovanligt vaket intresse för och en ovanligt klar inblick i de offentliga angelägenheterna. Också hade hon ju själf deltagit i det politiska intrigspelet och motarbetat
både sin gemåls val till konung och valen af Karl August och Karl lohan till tronföljare. Men såsom en klok kvinna förstod hon att foga sig i omständigheterna och lägger i detta arbete i dagen en liflig beundran för Karl lohan på grund af hans framstående begåfning samt delar de allmänna förhoppningarna om de lyckliga följderna för Sverige af Karl lohans politik under fälttåget, ehuru hon erkänner, att hon ej helt och hållet förstår den. Som bevis på hennes personliga tillgifvenhet för kronprinsen kunna följande rader anföras: »Kronprinsen är mycket älskad af det svenska folket och det förtjänar han också mycket väl. Mina tankar sysselsätta sig blott med honom; jag måste ju också vara honom af allt mitt hjärra hängifven, ty han har verkligen vid alla tillfällen visat sig vara min verklige vän.»
Vi hafva velat fästa uppmärksamheten på detta arbete, hvars betydelse ur historisk synpunkt säkerligen kommer att på många håll diskuteras. Utstyrseln är förträfflig, lika gedigen som enkel. Arbetet prydes af två porträtt i ljustryck efter oljemålningar. Den ena af dessa är tydligen af K. F. von Breda, den andra af Roslin eller någon med honom likartad målare — om konstnärerna innehåller boken ingen uppgift.
EN ROUTE
af J.-K. Huysmans. Tresse & Stock, Paris 1895.
Huysmans har åter skrifvit en bok. Det är ett événement, som icke bör förbigås, dels emedan det numera är rätt sällsynt — ty En route är det enda som kommit ut af hans hand efter Là bas — dels emedan den är märklig i och för sig. Det är en omvändelsehistoria. Skriftställaren
Källa: Project Runeberg ·