Sida 579
TEATER.
august lindberg.
Bland alla de öden, hvilka i lifvet starkare eller svagare gripit in i mitt eget, vet jag intet, hvilket i den grad förefaller mig sĂ€llsamt och fullt af motsĂ€gelser som August Lindbergs. Aldrig har det heller stĂ„tt i en bjĂ€rtare belysning Ă€n nĂ€r han nyligen firade sitt 50-Ă„rs jubileum âi Köpenhamn. Vi svenskar hafva rykte om oss att vara slösaktiga och icke rĂ€kna sĂ„ noga med hvad vi kosta pĂ„ oss. SĂ€llan torde detta vara sĂ„ synbart, som nĂ€r det gĂ€ller de stora talanger, hvilka vi Ă€gt eller Ă€ga. Det vore orĂ€ttvist att pĂ„stĂ„, att dessas antal varit ringa.
Det Àr emellertid icke godt att sÀga, hvad allt som Ästadkommit, att August Lindbergs insats inom Stockholms teatervÀrld icke blifvit hvad man en tid hade skÀl att hoppas att den skulle blifva. Att den i det stora hela varit nog för en
mans Ă€relystnad, Ă€r nu mera icke obekant. Till en del har detta berott pĂ„ det kompakta motstĂ„nd, som hvarje reformstrĂ€fvan i detta afseende inom hufvudstaden under de senaste Ă„rtiondena rönt. Till en del har det berott pĂ„ mĂ„nga andra pĂ„ det mest sĂ€regna sĂ€tt samverkande orsaker, hvilka till stor del Ă€ro af sĂ„ intim och personlig natur, att den, som kĂ€nner dem noga, har svĂ„rt att beröra dem, och den, hvilken endast kan stödja sig pĂ„ hörsagor, alldeles Ă€r ur stĂ„nd att afgifva nĂ„got omdöme. Skall man skildra, hur det gĂ„tt till, att August Lindberg i denna stund gasterar hos en kringresande trupp i Norge, i stĂ€llet för att vara, hvad hans begĂ„fning och utveckling synas hafva kallat honom till: den sceniske ledaren för Sveriges förnĂ€msta teater â dĂ„ skulle man icke lĂ€mna en kort essay i en tidskrift, utan en bred och detaljerad psykologisk analys, som steg för steg visade bĂ„de de motigheter, hvilka alltsedan Ă„r 1890 förföljt den energiske mannen, och â de möjligheter, hvilka i trots af allt Ă€nnu finnas för att hans stjĂ€rna skall uppgĂ„ Ă„nyo.
Ty man misstager sig högeligen, om man tror, att August Lindberg helt och hĂ„llet försvunnit frĂ„n skĂ„debanan, dĂ€rför att han pĂ„ senaste tiden föga lĂ„tit tala om sig, eller dĂ€rför att det senaste vi hört om honom i Stockholm var historien om ett misslyckadt teaterföretag i Malmö vid utstĂ€llningen. Om det Ă€r sant, att ingen mĂ€nniska har större talang Ă€n Lindberg att förstöra frukterna af föregĂ„ende framgĂ„ngar â hela hans förra vintertournĂ© i landsorten var som bekant en enda stor succĂ©s â sĂ„ Ă€r det Ă„ andra sidan lika sant, att ingen har större talang att Ă„ter resa hufvudet efter ett som man kan tycka kĂ€nnbart nederlag. Hela mannens karakter ligger i detta. Det finns ett antingen -â eller i hela hans natur, som nĂ€stan Ă„terspeglar sig i hans öden, de mest skiftande nĂ„gon af vĂ„ra nu lefvande sceniska artister genomgĂ„tt. En period af lysande framgĂ„ngar har stĂ€dse följts af de mest enastĂ„ende svĂ„righeter, och ur svĂ„righeterna har sĂ„ Ă„ter framgĂ„n-
