Sida 704
2 6
DAGBOKEN.
KONST.
NYA GALLERI-VERK.
Nutidens konsthistoriska studium underlÀttas, som bekant, i hög grad genom fotografien och de af denna sig betjÀnande reproduktionsmetoderna. Det ena galleriet efter det andra icke blott ger ut prÀktiga kataloger med goda afbildningar i ljustryck utan gör Àfven större eller mindre delar af sina skatter allmÀnt tillgÀngliga genom stora, dyrbara illustrationsverk, som visserligen blott finna ett fÄtal privata köpare, men som dock i alla hÀndelser muséer och bibliotek i de olika lÀnderna kunna hafva rÄd att lÀgga sig till med. SÄlunda bÄde möjliggöras konstforskarens nödvÀndiga jÀmförelser och uppfriskas hans minne af det förut sedda.
Till raden af dylika galleriverk har nu kommit Àfven det, som Photogr. Gesellschaft i Berlin börjat utgifva öfver det ryska Eremitage-galleriet, som bekant ett af vÀrldens pÄ mÀsterverk rikaste muséer och sÀrskildt öfvertrÀffande alla andra i frÄga om en mÀstare: Rembrandt, af hvilken Eremitaget Àger icke mindre Àn 3 b mÄlningar. Hela verket utkommer i 6 hÀften i stort folioformat med i 2 fint utförda fotogravyrer i hvart hÀfte till ett pris af 125 mark pr hÀfte eller 750 mark tör hela verket. Papperet Àr tjockt hollÀndskt af en varm gul fÀrgton, och hÄller man bladen upp mot dagern, förvÄnas man öfver fylligheten och vÀrmen i det ljus, som de genomslÀppa. Hur rikt Eremitaget Àr pÄ förstklassiga verk af de flesta skolor och lÀnder, ser man redan af de utkomna 3 första hÀftena, dÀr, vid sidan af »Den heliga familjen» och andra odödliga verk af Rembrandt, glÀnsa Botticellis »Konungarnes tillbedjan», Rafaels »S:t Göran och draken», Titians »Danae», Lionardos »Madonna Litta», Luinis »Colombina» (en hÀrlig bröstbild af en ung kvinna, betraktande en akleja, som hon hÄller i handen), Rubens' stora helbild af Helene Fourment, van Dycks af Vilhelm II af Nassau som pojke, Lucas Cranachs kanske vackraste verk, den förtjusande naiva »Madonna in der Weinlaube», en »Lutspelare» af Watteau samt vidare verk af Murillo, Ruisdael, Terborch, Pieter de Hoogh och Jan Steen. I Hallins konsthandel finnes ett exemplar af det stÄtliga verket.
PĂ„ samma stĂ€lle finnes Ă€fven till salu (pris 200 kr.) ett exemplar af det pĂ„ samma förlag utkomna verket »Rembrandt in Berlin». Det innehĂ„ller 18 fotogravyrer i stor folio tryckta pĂ„ japanskt papper. Den tyska rikshufvudstadens Rembrandt-samling Ă€r visserligen ej sĂ„ storartad som Eremitagets eller Kassel-musĂ©ets men dock imponerande nog, bĂ„de hvad kvantitet och kvalitet vidkommer, och dĂ€rtill i hög grad instruktiv, i det mĂ€starens olika stilperioder Ă€ro vĂ€l företrĂ€dda genom karakteristiska arbeten. Den redan 1627 daterade »PenningvĂ€xlaren», utförd dĂ„ konstnĂ€ren blott var 21 Ă„r och ett af hans tvĂ„ tidigaste arbeten (det andra Ă€r en »Paulus» i MĂŒnchen), lĂ„ter med sitt skarpa och spetsiga gula lampsken Ă la Honthorst föga ana ljusdunklets blifvande mĂ€stare. Andra ungdomsarbeten i Berlin-samlingen bĂ€ra redan geniets mĂ€rke, sĂ„som de tvĂ„ friska sjĂ€lf-portrĂ€tten, den egendomligt fantastiska »Pro-serpinas rof» m. fl. FrĂ„n konstnĂ€rens mannaĂ„lder framstĂ„r bland Berlin-taflorna sĂ€rskildt det Ă€lskliga Saskia-portrĂ€ttet af 1643, utfördt eller Ă„tminstone fĂ€rdigmĂ„la.dt först Ă„ret efter Saskias död och prĂ€gladt af den finaste pietet. För Rembrandts sista och största tid finner man slutligen en ypperlig representant i det med fast otrolig bredd och saft mĂ„lade portrĂ€ttet af den trogna Hen-drikje lutande sig mot fönsterposten och strĂ€ckande högra handen mot fönsterramen, medan hon ser rĂ€tt fram med drömmande och svĂ„rmodig blick.
Fotogravyrerna Ă€ro synnerligen omsorgsfullt utförda och stĂ„ vackert mot det glĂ€nsande japanska papperet, hvars ringa tjocklek emellertid gör att bladen sedda mot dagern icke taga sig sĂ„ fördelaktigt ut som Eremitage-galleriets, enĂ€r ljuset blir hvitt och tunnt och icke vinner den mĂ€ttnad och vĂ€rme, som passagen genom det tjockare hollĂ€ndska papperet förlĂ€nar det. I denna samling saknas dock museets nyaste Rembrandt, den 1 89 5 frĂ„n en engelsk privatsamling förvĂ€rfvade »MennonitprĂ€sten Anslo, talande tröstens ord till en sörjande kvinna» â en mĂ„lning, hvilken af dem, som varit nog lyckliga att fĂ„ se den, prisas sĂ„som ett djupt gripande mĂ€sterverk.
J. Kâe.