Ord och Bild: 1896

DAGBOKEN.

7 i

ståtliga krigsscener, hvilka med sitt stridsvimmel och sin anläggning röja, att mästaren var van att rita för det toskanska furstehusets gobelin-väfvare. Den gamle Pieter Breughel förekommer med en förträfflig bonde-scen med kraftiga och mustiga figurer. Hvad det hela skall föreställa, är något dunkelt, men icke otroligt är att »Bonde-Breughel» här velat, som så ofta i sina bilder, illustrera ett ord-' språk af lefnadsvist innehåll. Bland figurerna minnes man särskildt den trasige pojken, som med ett så intensivt allvar ägnar sig åt den hedervärda sysselsättningen att vittja en gammal bondes intet ondt anande penningväska. Den senare holländska genren företrädes af Begås ypperliga i tusch och rödkrita tecknade krogbild med dess kurtisscen af en grofkornig humor i Jan Steens art.

Tysklands konst representeras af två märkliga blad. Det ena, af okänd mästare (möjligen Martin Schön) är en cirkelrund bild i hvitt på svartblå botten. En man i gammal-

tysk dräkt sitter i sin kammare på ett upp-och nedvändt kar och sysslar med elden i kaminen, där maten kokar i en hängande gryta. Den unge mannen, hvars sällskap utgöres af två hundar, är antagligen en jägare, som tillreder en måltid af nyss fälldt villebråd. Bilden verkar i sin mörka ton som ett gammalt clair-obscur-träsnitt.

Det andra tyska bladet är af ingen ringare än Albrecht Diirer, signeradt med mästarens äkta monogram och dateradt 1523. Det är en med silfverstift utförd bild af en ung kvinna med rena, vackra drag. Kring hufvudet med dess ädelt böjda näsa, välfor-made lilla mun och energiska haka bär hon ett mjukt dok, som faller ned på bröstet. Ett underbart vackert blad af en oändlig finhet och själfullhet! Och hvilken magistral, lugn säkerhet i dessa glesa streck! Bättre än med detta lilla nobla verk af den store Nürnbergermästaren kunna vi icke afsluta vår revy. J. K—e.

MUSIK.

K. OPERAN.

Juni 2. Ur Gustaf Vasas saga. 2:dra akten af »Gustaf Vasa».

» 3. Leonora.

» 5. 3 akter af »Den bergtagna». Kör ur »Vikingarne». Tablå.

Konsertlifvet hade afstannat redan i början af maj; med den första veckan af juni månad afslutade äfven Operan sin verksamhet för säsongen. Repertoaren för juni upptog bland annat äfven Gustaf Vasa-programmet, som då upplefde sin sjunde eller åttonde föreställning, och alltså tycks ha blifvit ganska populärt, om det också icke kunde fröjda sig åt en sådan succés pyramidal, som Gustaf Adolfstablåerna i fjol. Tablåer tyckas emellertid helt hastigt ha blifvit högsta modet här i Stockholm efter att länge ha ansetts så gammalmodiga som möjligt. Operan firade Gustaf Adolfsminnet med tablåer och vers af Daniel Fallström, och i år firade man äfven Gustaf Vasas minne med tablåer och vers af Daniel Fallström. Till denna tablåcykel »Ur Gustaf Vasas saga», som redan fått sitt omnämnande på annat ställe i »Ord och bilds» spalter, hade man beställt särskild musik af hr Hallén, som äfven han tycks ha kommit på modet och det i den grad, att man nästa säsong till och

med ämnar bestå »Harald Viking» äran af en repris. Hvem hade ännu för ett par, tre år sedan kunnat tro något dylikt?

Emellertid förjänar ju en så framstående komponist som hr Hallén väl att en gång efter alla kalamiteter komma på modet, äfven han, och hvad nu hans musik till Gustaf Vasa-tablåerna beträffar, så skulle det förvåna mig, om den icke ernådde verklig popularitet, ty något på samma gång så karakteristiskt och glansfullt anslående har hr Hallén väl knappast någonsin skrifvit. Han har till och och med lyckats att få in något af verklig tidskarakter delvis genom lån af lämpliga gammalsvenska melodier såsom den präktiga Orsa-marschen, som nu i Halléns klangfulla orkesterskrud gör en utmärkt effekt. An mer präktig är den ståtliga Vasamarschen (vid intåget i Stockholm), kanske i sitt slag den mest lyckade svenska marsch allt sedan Södermans dagar. Ett vackert stycke är äfven Margits af fru Linden uttrycksfullt deklamerade ballad, som komponisten skrifvit i modern nordisk stil à la Grieg eller Heise. Den förbindande musiken har äfven i allmänhet lyckats godt, och endast öfvergående stores stämningen af det väl mal-à-propos uppdykande Hundings-motivet ur