Sida 452
Litteratur. Edmond de Goncourt. Af Oscar Levertin. Med 2 bilder
LITTERATUR.
jules de goncourt. teckning af edmond de goncourt.
EDMOND DE GONCOURT.
Med 2 bilder.
Paris den 25 juli 1896.
NÄR dessa rader nå hera till Sverige, hafva väl tidningarna redan berättat om och åter, hur den siste Goncourt aflidit ute på Champrosay, Alphonse Daudets landtställe midt i Isle de Frances frodiga sommargrönska, i armarne på sin närmaste vän, Daudet, själf sedan så många år tillbaka stämplad af döden, men sparad — tyckes det — ej minst för att stöda under en ensam och glädjefattig ålderdom den, som de unga novellisterna älskade kalla litteraturens »Marskalk af Frankrike». De egendomliga omständigheterna vid hans bortgång, hans testamente och hans akademi, hans lefnadsdata och hans lifsverk, allt detta har säkerligen i dessa dagar förtalts äfven hemma hos oss, men trots det kan jag ej motstå lusten att äfven jag skrifva
några ord om den döde. Utom de inre omständigheter, sora tidtals närma eller fjärma oss från en skriftställare, finns det också yttre, som i detta hänseende kunna vara afgörande. Sysselsatt med studier just på det fält, där den bortgångne var den store och erkände mästaren, förra århundradets franska konst, har jag dessa månader oupphörligen haft hans och broderns böcker i händerna och gång på gång med växande beundran konstaterat, hur Edmond och Jules de Goncourt sagt allt, på en gång det djupaste och det mest skimrande, om rococons stora konstnärer. Och det var ej mer än en månad sedan jag själf hade tillfälle att få, om också ett mycket flyktigt, personligt intryck af den nu bortgångne.
Med en rätt egendomlig känsla steg jag in i hans koketta lilla hus i Auteuil, det täcka hotellet Boulevard Montmorency 53 med Ludvig XV:s högdragna och trötta
Källa: Project Runeberg ·