Sida 111
Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
ALEXANDRINE HENRIETTE SPARRE.
I I I
möjligen äfven en liten äregirig förhoppning. Grefvinnan Sparre drömmer nämligen om intet mer eller mindre än att blifva statsfru vid Gustaf III:s hof. Den 13 oktober kan hon meddela, att konungen med mönster hämtadt från Frankrike ämnar skapa dessa befattningar, och uppriktigt tillägger hon: »c'est une chose que j'aimerais bien à devenir.» Men på samma gång tager hennes medfödda stolthet och värdighet ut sin rätt: »il faut aussi vous avouer que j'ai trop d'ambi-tion pour faire aucun pas pour le de-mander, je m'en reprocherais éternelle-ment, pius il comblera les autres de graces et de bienveillances pius je lui ferai ma cour et paraitrai contente.» Allt efter styrkan af kungliga nådevedermälen mäter hon sina förhoppningar, och ännu en gång med en af dessa tvära omkastningar i tanken, som äro henne egna, återvänder hon till samma ämne: »si je vous annonçais un jour que le Roi m'avait nommée dame de Palais, aimeriez-vous cela, non, non cher coeur, cela ne vien-dra pas jusqu' å moi.» Denna sista förmodan skulle äfven besannas; grefvinnan Sparre blef aldrig statsfru vid Gustaf III:s hof; och det må väl lämnas därhän, om hon ens skulle passat därtill. Den, som i likhet med henne föredrog att stanna hemma framför att med det öfriga hofvet dela Gustaf III:s glädje den stora och af honom med spändt intresse afvaktade dagen (d. 18 jan. 1773), då den svenska operan skulle invigas, tyckes minst af allt ägnad att tillhöra den konst- och teater-dyrkande konungens intimare krets. »Je n'aime pas å donner 9 daler pour aller m'ennuyer» — är det betecknande om än något prosaiska skäl som hon anger för sitt uteblifvande från opera-föreställ-ningen.
Hvilka bevekelsegrunder som än hafva spelat in i Alexandrine Sparres åskådningssätt, ett är visst, att för det närva-
alexandrine sparre.
Tillhör första kammarens talman grefve Gustaf Sparre.
©
rande tillhör hon konungens hängifnaste beundrare. Med största uppmärksamhet följer hon alla hans förehafvanden. Hans vistelse på Ekolsund under oktober månad 1772 uppfyller henne med oändlig ledsnad: »c'est un vide après lui, qui n'est pas possible d'exprimer» — skrifver hon den 19 i nämnde månad. Och då han snart åter — den 25 oktober — vändt tillbaka till Stockholm, har det skett till »la grande satisfaction de toute la ville;» hon är icke litet sto]t, när konungen efter en »diner publique» talat med henne längst af alla: »tout le monde fixait les yeux sur moi et il accompagnait tout cela d'une mine si gracieuse, cela me fit tant de plaisir.» En längre skilsmässa är förestående; den 7 november skall konungen företaga sin länge påtänkta Eriksgata. »Le Dieu puis-sant soit son guide et le ramène bientot à nous» — utbrister hon med anledning häraf. Och vid hans återkomst följa ånyo utbrott af hennes hänryckning. Ja, hennes blinda beundran går till och med så långt, att Gustaf III i ett af brefven framställes för Johan Sparre som ett efterföljansvärdt mönster af sparsamhet och hushållsaktighet, ett omdöme som nog i
Källa: Project Runeberg ·