Sida 334
Eleusis och de eleusinska mysterierna. Af Sam Wide. Med 5 bilder
308
SAM WIDE,
får man en öfverraskande utsikt: det aldén blånande eleusinska golfen som framskymtar, och bakom denna ser man det bergiga Salamis — något längre fram utbreder sig den eleusinska slätten, och vid dess västra rand skönjas de väldiga klippspetsar, som fått namnet Kérata. Vi äro snart framme i Eleusis, där vi stiga af.
I järnvägsstationen är uppdukad en buffet, som dock ej bör anbefallas åt andra än sådana, som redan gjort sig förtrogna med grekisk mat och dryck. Den består af hårdkokta ägg, små fiskar stekta i olja samt bröd och »resinat», d. v. s. starkt harzbemängdt, terpentin-smakande vin, som alltid drickes af den grekiska landtbefolkningen på fastlandet*. Sedan man styrkt sig med denna kost, vandrar man i väg till ruinerna af den gamla helgedomen. Man går genom den moderna byn Eleusis, Leusina på nygrekiska kallad, som bebos af albaneser. Emellertid är det en oriktig uppgift, som återfinnes till och med i nyare resebeskrifningar, att invånarne i Eleusis ej kunna tala annat än albanesiska. Bonden i Leusina talar, likasom de fleste grekiska bönder, tvenne språk: albanesiska och grekiska. Likaledes är det ett mindre riktigt påstående, som förekommer till och med i sista upplagan af Bædekers förträffliga resehandbok öfver Grekland, att det moderna Eleusis är »ein ärmliches, von Fiebern heimgesuch-tes Dorf». Låt vara, att så har varit fallet förr i världen; den nutida byn är ganska välmående och ingalunda ohälso-
* Delta är just det grekiska landtvinet, hvaremot det pl senare tider i Sverige så mycket omtalade, af lektor Waldenström i Atén förtärda och af honom som »grekiskt landtvins betecknade helt enkelt är på europeiskt sätt prepareradt rödt bordsvin — såsom förf. i egenskap af bordskamrat och ögonvittne kan intyga. Grekiskt landtvin har lektor W., såvidt jag tror mig veta, icke smakat.
sam. För välståndet har byn till en stor del att tacka de sista gräfningarna. Därigenom exproprierades jord och boningar till ett rätt ansenligt värde, och detta i förening med den arbetsförtjänst, som gräfningarna medförde, har åstadkommit en rätt stor välmåga i den förut eländiga byn. Här finnas flere välbyggda hus, och för några år sedan uppförde byns befolkning en ny, åt skyddshelgonet Ajos Geor-gios helgad kyrka, som torde kunna räknas bland de största kyrkor på den grekiska landsbygden.
Från järnvägsstationen vandrar man fram till ruinerna af Demeterhelgedomen, som befinna sig på en 5 minuters afstånd därifrån. • Man styr kosan mot det klocktorn, som tillhör kyrkan Panagia, belägen vid nordöstra randen af den höjd, på hvilken Eleusis' gamla fursteborg var anlagd. Denna ledde sitt ursprung.ända upp i den mykeniska tiden, som i rundt tal kan anses ha omfattat åren 150O— 1000 f. Kr. Nedanför borghöjden utbreder sig ruinfältet på skådeplatsen för de eleusinska mysterierna.
När man ströfvat omkring bland ruinerna och tagit nödig kännedom om dessa, vandrar man gärna en stund i det närbelägna museet, ett af Greklands största provinsmuseer, som inrymmer de lösa jordfynden från 1880-talets gräfningar — en rik samling af skulpturer, vaser (ända från den mykeniska tiden) samt inskrifter — alla mer eller mindre syftande på Demeterhelgedomen och dess gudstjänst. Har man tid och lust, kan man efter slutade studier under den varmare årstiden taga sig ett däjeligt bad i den eleusinska golfen. Och råkar man komma till Eleusis på någon större festdag, t. ex. Ajos-Georgios-dagen, så bör man ej underlåta att se på kvinnornas dans framför nämda helgons kyrka. Utpyntade med alla sina dyrbarheter och smycken, hvilka på samma gång antyda
Källa: Project Runeberg ·