Ord och Bild: 1896

FRIDTJOF NANSEN.

347

handlingarna 1814 och 1815. Hansson, Fridtjofs far, Baldur Fridtjof Nansen, var en framstående advokat och i sitt andra äktenskap gift med Adelaide Johanne Isidore Wedel-Jarlsberg, äfven hon gift för andra gången; hon skildras som en kvinna med stor viljekraft, verksamhetslust och arbetsförmåga.

I detta äktenskap föddes Fridtjof den 10 oktober 1861 på gården Store Fröen i Vestre Aker. Den uppfostran, som här kom honom och hans syskon till del, var sträng men af största betydelse för Fridtjof. Allt ifrån barndomen fick han här sysselsätta sig med idrott, framför allt om vintern, då de präktiga skidbackarna rundt omkring gåfvo rikt tillfälle till öfning. Det dröjde ej häller länge, förrän Fridtjof var en af de djärfvaste och säkraste skidlöparne. När han blef äldre, voro jakt- och fisketurer i Nordmarkens vidsträckta skogsland hans käraste sysselsättning; han och hans bror utstodo här strapatser, som göto stål i deras muskler och gaf den unge Fridtjof förmågan att lita på sig själf under alla förhållanden.

Är 1880 tog han studentexamen på reallinien med höga betyg och 1881 »anden examen» eller den förberedande examen vid universitetet. Här valde han snart zoologien till specialämne. Följande vår erbjöds honom tillfälle att medfölja sälfångstfartyget »Viking» på en tur till Ishafvet.

Denna färd blef af en afgörande betydelse för honom. Under den visade han sig som den oförskräcktaste gasten och den djärfvaste skytten, och flera voro de äfventyr han upplefde med isbjörnar. Nu fick han ock för första gången göra bekantskap med polarisen, och då fartyget dref ned mot Grönland, fick han för första gången se denna för sin vilda skönhet utmärkta ostkust, som sedan icke skulle lämna hans tankar.

Här ofvan har framhållits det intresse, som är förenadt med studiet af Grönlands inlandsis; flera försök att tränga in på densamma ha gjorts, bl. a. af Nordenskiöld, Peary m. fl., men ingen expedition hade lyckats komma särdeles långt.

Efter återkomsten från Ishafsfärden blef Nansen konservator vid Bergens museum, och här var det som han fick tanken på att genomvandra Grönland på skidor från öster till väster. Det dröjde dock öfver fyra år, innan denna plan kom till utförande.

Under tiden fortsatte han med ifver sitt arbete vid Bergens museum såsom medhjälpare åt den berömde d:r Daniels-sen och började göra sig bemärkt genom sina biologiska undersökningar. 1886 företog han en resa till den ryktbara zoologiska stationen i Neapel för att närmare taga kännedom om en af italienaren Golgi uppfunnen metod att studera nervtrådarna. Denna resa var fruktbringande för hans studier, hvilka fingo sitt uttryck i en stor afhandling om det centrala nervsystemet.

Grönland hade han emellertid icke glömt, och den 11 november 1887 insände han till det akademiska kollegiet vid Kristiania universitet sin plan till en skidfärd öfver Grönlands inlandsis jämte ansökan om ett understöd af 5,000 kr. Kollegiet förordade ansökningen hos regeringen, men denna fann ej skäl att understödja företaget.

Då erbjöd sig etatsrådet Augustin Ga-mél i Köpenhamn att lämna den begärda summan, hvilket ädelmodiga anbud Nansen mottog, ehuru han väl utan detsamma kunnat sätta sin plan i verket.

Efter den omsorgsfullaste utrustning afreste expeditionen den 9 maj 1888 från Granton till Island (samma vår hade Nansen »tagit graden»). Expeditionen bestod utom Nansen af fem män, näm-