Samtiden. 1859

i Doctrines and Covenants heter det: ”Hvad angår de anklagelser för otukt och månggifte, som göras mot denna Jesu Christi kyrka, så förklara vi, att vi hylla den tron, att en man blott skall bafva en qvinna och en qvinna en man.” Men redan den 12 Juli 1843 kungjorde Joseph Smith sin uppenbarelse, enligt hvilken Herran Gud befaller, att de ”Sista Dagarnes Helige” skola vandra i de visa konungarne Davids och Salomos fotspår. Från denna tid ända till den 29 Aug. 1852, då Orson Pratt i församlingens namn öppet bekände sig till denna lära, bestod månggiftet som en hemlig institution, hvars tillvaro alla, likasom missionärerna, förnekade. Smiths redan förut omnämnda uppenbarelse är ett långt dokument, som utgör en märkvärdig blandning af kasuistiskt hyckleri och fanatisk Binnlighet. Derjemte går genom det hela en ton af Barnumsk humor, som ovilkorligt erinrar om Mephistopheles i Goethes Faust. För det första söker Herren Gud sjelf rättfärdiga det månggifte, som Abraham, Isaak och Jacob och andra hans ”tjenare” utöfvade. Derefter förklaras alla förbund och äktenskap för ogiltiga, som icke blifvit slutna inför Herrans ”Smorde” (Joseph Smith). Vidare förnyar Herren sitt åt Abraham gifna löfte, att föröka hans säd, och ålägger Joseph Smith att ”förrätta Abrahams verk.” Slutligen ålägger han hvarje qvinna, vid dödsstraff, att uppfylla denna befallning. Slutorden lyda sålunda: Och sannerligen, sannerligen säger jag eder, om någon man har en qvinna, som står under nycklarna af denna makt, och bam lärer henne mitt presterskaps makt, såsom bestående deri, så skall hon lyda honom och vara honom till viljes eller blifva utrotad, säger Herren; jag sjelf vill utrota henne, på det mitt namn må varda förherrligadt af alla, som antaga och uppfylla min lag.”

Men om ock, enligt Mormonläran, inga gränser äro satta för den gudomliga lagen om pluraliteten af hustrur — plurality of wives, som de kalla polygamien, så tyckes dock naturen förklara sig emot det nya institutet. Enligt 1851 års census fanns det i territoriet 668 män mer än qvinnor. Men hvilken proportionen är i enskilda fall, kan man finna deraf, att Brigham Young t. ex. eger 50 hustrur. Bland dessa befinna sig 20, som redan Joseph Smith egt, och som uppnått den ålder, då qvinnan ej längre plär föda barn. På profetens andra trettio hustrur komma 30 barn, eller, om man afräknar åtta af Youngs’ första och andra monogamiska äktenskap, till och med blott 2$ barn. Antager man, att i ett mo-nogamiskt äktenskap hvardera af dessa 30 hustrur i medeltal skulle haft fyra afkomlingar, så erhåller man ett resultat, som gifver ett