Sida 289
NÅGRA NUTIDENS FÖRETEELSER INOM MODERSMÅLET.
III *).
Då vi nu gå att betrakta undervisningen i Modersmålet vid våra läroverk, inse vi väl, att detta ämne fordrade en vidlyftigare och grundligare behandling än den, som vår tidskrifts plan och omfång medgifva. Vi hafva dock ansett oss ej böra förbigå denna del af frågan, då just den onekligen utgör den grundval, på hvilken all utveckling befordras, och från hvilken kraft och materialier böra hemtas att bekämpa mindre ändamålsenliga reformer och åtgöranden*
Så borde vi här ingå i en kritik öfver de läroböcker i Svenska språket, hvilka hittills blifvit använda i våra skolor; men vi måste inskränka oss att uttala helt summariska omdömen om användbarheten af de tvänne mest begagnade: Fryxells Svenska Språklära och Svedboms Satslära. Fryxell har obestridligen den ärorika förtjensten att med sin Språklära egentligen hafva infört detta undervisningsämne; ty först sedan denna grammatika (1824) utkom, har Modersmålet med allvar idkats som läroämne. Det var naturligt, att författaren af en Språklära på den tiden lät slå sig i bojor af den då herrskande latiniteten; och det är alltså ej så mycket att förundra sig öfver eller att klandra, att Fryxells grammatik blef — för att i största korthet uttala ett omdöme om dess genomgående halt — en grammatica latina, lämpad på svenska språ-ket, med alla dessa tunga definitioner och reglor. Mén andan i undervisningen skred alltmera framåt till utvecklingen af en frisk och uppfriskande lifaktighet; inom språkundervisningen röjde sig benägenhet och behof att hemta materialier ur folkens lefvande uttryckssätt, — och så uppkom, äfven hos oss, metoden att börja undervisningen i Modersmålet med Satsläran. Svedbom utgaf sitt, i utarbetningen särdeles förtjenstfnlla Utkast till Satslära, som lik-
*) Se Samtiden f. 1859, häft. I, pag. 3 och häft. IQ, pag. 145.
SAMTIDEN. 21
