Sida 273
ländska féesagor), isynnerhet de tyska sagorna för barnaverlden och hemmet (Deutsche Kinder- und Hausmärchen) samt den år 1852 påbörjade Tyska ordboken, detta jätteverk, som skall komma att omfatta och utreda hela den nyhögtyska språkskatt som in-nehålles i litteraturprodukterna från Luthers tid till Goethes. Hvad arbetskraft och samlarenit beträffar, så är detta ett förvånande och prisvärdt arbete; hvad grundsatserna och sättet för ordförklaringen beträffar: — sub judice U3 est. Obestridlig och afgjord är brödernas förtjenst i samlingen och granskningen af de tyska sagorna. Vid utgifvande af de tyska barnsagorna blef det nemligen fråga om att underkasta våra nationalsagor en skarp och på de grundligaste forskningar byggd kritik, att på det strängaste från dem afsöndra alla främmadartade beståndsdelar, som af skriftställarne af romantiska skolan under deras sysselsättning med desamma i dem inmängts, samt att återställa dem i deras ursprungliga form. Man kan med skäl säga, att de tyska sagorna i sin egendomlighet först sedan dess blifvit bekanta för folket, livilket ej blef litet forvånadt öf-ver den aldrig förr anade skatt af äkta och ursprunglig poesi, som här genom fin uppfattning af det poetiska, lycklig instinkt och varm fosterlandskänsla blifvit ryckt ur glömskans sköt.
LÄ RICCA. I en trång alpdal vid namn Safien, i kantonen Graubilndten, såg den man första gången dagsljuset, som framför alla andra bidragit till att öfvervinna de hinder och svårigheter, som den schweiziska alp ve riden lägger i vägen så väl för de större handelsförbindelserna som det idoga smärre affärslifvet.
Richard la Ricca föddes i Augusti 1794. Hans far var protestantisk pastor och hyste den önskan, att hans son skulle egna sig åt samma bana, men denne öfvergaf i kantonsskolan i Chur teologiens studium och lade sig i stället på sitt älsklingsämne: matematiken. Då Schweiz slöt sig till den allmänna europeiska alliansen mot Napoleon, skyndade han till fanorna. Han tog tjenst i en bataljon af frivilliga, genom hvilken Graubilndten hoppades att det skulle återvinna Veltlin. Under det korta fälttåget hade krigsyr-ket blifvit den unga mannen så kärt, att han efter freden inträdde i ett för Savoyen värfvadt schweizar-regimente. Dess upplösning i April 1816 beröfvade honom hans kompani, på samma gång den återgaf honom friheten. Denna begagnade han till att fortsätta sina studier i Tübingen och var derunder så likgiltig om sin helsa, att han nödsakades begifva sig till norra Italien för att i dess milda luft återställa sina försvagade krafter. Regeringen i Graubündten återkallade honom, emedan den namnkunnige Paccobelli ville hafva honom till medhjelpare vid byggnaden af vägen öfver Bernhardin. De praktiska kunskaper, han förvärfvade4 en sådan skola, kommo honom till godo vid de vägbyggnader han på egen hand utförde för S:t Gallen, Apenzell och Zürich. Den i klippan sprängda och öfver sumptrakter dragna Schollbergvägen rigtade på honom utlandets uppmärksamhet och föranledde hans kallelse till Gotha, der han likväl endast qvarstadnade så länge, till dess han löst den
