Sida 466
nuari 1858, återigen bedragen i sitt hopp; hofvet ville icke heller nu veta af honom.
I hvarje annat land sknlle O’Donnell, denne mångsidige renégat, bestämdt tillhöra de omöjligas antal; men i Spanien, der den allmänna andan saknar allt moraliskt stöd, och der nationens samvete sjelft blifvit oklart och bortvilladt uti händelsernas virrvarr, kan det lätt hända, att denne man, beredd att höja hvarje fana, som ger hopp om seger, ännu kan vara kallad att spela en framstående politisk roll. Denna möjlighet eller, rättare sagdt, denna sannolikhet kastar en bjert dager öfver de spanska förhållandena.
Toscanska maremmen. Så bekant den farliga luften än är å denna utmed hafvet sig sträckande slätt, hafva dock naturforskarns först i nyaste tid kommit under fund med karakteren af de hemlighetsfulla inflytelser, som redan af Romarne kändes och beklagades. Särdeles betydande vid frambringandet af den skadliga luften är den blandning af sött och salt vatten, som försiggår i kärrena och lagunerna längs kusten. Alger, som oskadligt förruttna i hafsvattnet, sprida deremot, när deras upplösning sker i det blandade lagun vattnet, elaka dunster, h vilka verka som miasmer. Ganska farlig är dessutom en vattenväxt af slägtet Chara, som växer i maremmens sjöar och kärr. Några få exemplar deraf, som ruttna i ett trångt rum, äro tillräckliga att så förpesta luften, att den ej mer duger till inandning. Der, hvarest hvarken laguner eller kärr finnas, är det åter utdunstningarne från den natronhaltiga marken, som göra luften osund. Ju högre solen stiger om sommarn, desto starkare blifva utdunstningarne; och hvarje regn upplöser skadliga ämnen, som, då vädret ånyo blir vackert, till och med blifva märkbara för luktsinnet. — Alltsedan år 1825 har den toscanska regeringen företagit arbeten för att göra maremmen sund. Den har uppfört stora fördämningar för att skilja strandkärrena från hafvet; den har reglerat floderna, uttorkat en mängd kärr och smärre sjöar, med framgång användt holländska Polders-systemet och befolkat de högre landsträckorna med kolonister, hvilkas regelmessiga åkerbruk har förändrat jordmånens karakter. Från 1825 till 1837 hafva för dessa jätteverk ej mindre än 8,322,567 lire (ungefär 4,944,840 rdr riksm.) blifvit påkostade. För närvarande äro dessa arbeten af* brutna; ty Toscanas skattkammare är uttömd, och befolkningen tänker alltför mycket på andra saker, för att man af densamma skulle kunna vänta sig uppoffringar för företag, som ju icke hafva något politiskt mål, utan endast afse fäderneslandets gagn. Om de redan verkställda arbetena skulle råka i förfall, vore det så mycket mer att beklaga, som maremmen förborgar verkliga skatter.
