Sida 494
BOg att den oskyldige genom ett protokollsutdrag, som han bär på fickan, och ingen, utom en eller annan, möjligtvis får se, blir fri-kallad från misstankar? '
2:o. Bör, då en person häktas, t. ex. för misstankar om mord, denne qvarhållas som han vore skyldig till mord, derför att man under den noggranna undersökningen af hans lefnadsforhållanden får reda på att han någon gång ”tillgripit” några äplen eller dylikt? Eller kan man qvarhålla en person häktad för ett brott, för hvilket han icke är anklagad?
Begreppet härom synes vara något dunkelt; och det som synes gifvet är, att en lag för detta fall alldeles felas.
Dylika luckor i lagstiftningen äro lika många afgrunder, i hvilken den oskyldige kan falla och försvinna.
Lagen är eljest ämnad, om den är ämnad till någonting, att skydda och bevara våra menskliga och medborgerliga rättigheter.
3:o. Bör ej en på skäliga misstankar häktad, men dock oskyldig , person, ha en ersättning för sitt lidande, eller har staten verkligen rättighet att störta en af sina medlemmar i armod och för-tviflan, blott derför att ”det såg misstänkt ut?”
Ville någon af oss, om vi ofrivilligt råka att göra en annan något ondt, undandraga oss att, så vidt vi kunna, ersätta skadan, trösta och bjelpa honom? Nej visst icke.
Men hvad är allmän lag annat än ett uttryck af den allmänna rättskänslan och en regel för hvad man vill att folket skall ignse för rätt och orätt? Om sä är får ej den allmänna lagen vara sämre än den lag, som hvarje menniska bär i sitt eget hjerta.”
13. Tidskrift för Hemmet; tiUegnad den svenska Qvinnan. Första årgången, Andra häftet.
Af denna tidskrift, som vi för våra läsare anmälde med dess första häfte, har nu det andra utkommit; och vi kunna vid anmälan af denna fortsättning inskränka oss till det utlåtande, att detta häfte är hållet i samma flärdfria och enkla anda samt går ut på samma mål som det förra: att skänka sina läsare och läsarinnor en på samma gång bildande och nöjsam läsning. Särdeles läsvärd och tänkvärd är första uppsatsen: Några ord om qvinnan och av-betet, en bearbetning från engelskan, deri det genomgående, klart bevisande resonnemanget utgår från de två vackra och sanna grundsatserna, att qvinnan behöfver arbete och att arbetet behöfver qvinnan.
Här läses äfven ett litet stycke på vers, kalladt ”En tidskrift utan namn” och innehållande en skämtsam framställning af allmänhetens auktoritetstro, som gör, att den ser mera på författarna\s namn än på innehållets halt; hvilket, tillärapadt på Tidskrift för Hemmet, sättes i sammanhang med en förmodad (eller verkligen förnummen?) kritik öfver hvad tidskriften hittills presterat. Att denna ändock ej måtte hafva utfallit så ofördelaktig hos de tänkande, visar sig ej allenast af den i detta häfte fortsatta förteckningen på prenumeranter, hvilken dock ännu ej hunnit afslutas, —
