Samtiden. 1859

larne i förening utöfvade ett då fängslande intryck, att man i för-«ta början glömde att göra dig redo för mnsikens inre värde.

HAMILTON. Den 11 Jnli 1859 dog i London i sitt åttio-andra år den såsom diplomat och konstvän lika frejdade William Richard Hamilton. Hans diplomatiska bana vilja vi likväl här lemna helt och hållet oafsedd och vänta, till dess de memoirer utkommit, på hvilka han skall hafva flitigt arbetat. Hvad för oss här är mest maktpåliggande, är att i få ord skildra hans förtjen-ster om konsten. Han var född 1777 och uppfostrad i Harrow, en bland de största skolor i England näst Eton. 1 yngre åTen var han mycket plågad af hvarjehanda sjukdomar, men lät icke deri-genom afhålla sig från sina i mycken allvarsam afsigt idkade vetenskapliga studier, och medan han ännu af sina kroppsliga lidanden var fängslad vid sjuksängen, utarbetade han en öfversättning af Thukydides på engelska, hvilken i hans fädernesland åtnjuter ett stort rykte. 1799 åtföljde han lord Elgin såsom attaché vid beskickningen till Constantinopel och härifrån erhöll han en diplomatisk sändning till Egypten, hvarigenom han flek tillfälle att till British Museum i London öfversända den namnkunniga stenen från Rosetta. Denna sten befann sig ombord på ett franskt transportskepp, på hvilket pesten utbrutit; men H. lät icke genom farsoten afhålla sig från att söka efter i alla hål och vrår af fartyget och fortfor så länge med sina efterforskningar, tilldess han fann den. Några år senare återfinna vi honom redan ånyo på det skepp, som öfverförde Parthenon skulpturerna från Athen till London. Detta led, som bekant är, skeppsbrott vid inloppet till hamnen vid Ce-rigo och Phidia8 mästerstycken nedsjönko i djupet. Men då var H. den, som icke gaf sig någon ro förrän han skaffat hjelp, och genom hans i flera månader fortsatta bemödanden lyckades det slutligen att åter uppdraga i dagsljuset åtskilliga till de tvänne sidoflyglarne hörande statyer. Från 1819—22 var han andre statssekreterare i utrikes departementet och från 1822 till 1825 engelskt sändebud i Neapel, i hvilken egenskap han outtröttligt sörjde för att stadens innevånare skulle återfå de konstskatter, som Napoleon 1 låtit bortföra till Paris. Sedermera har han icke innehaft något offentligt embete, utan uteslutande egnat sig åt sina lärda studier samt vården af BritiBh Museum, till hvars föreståndare han hörde.

JERROLD. "Den lille Shakspeare”, såsom Engelsmännen benämnt den för ungefär ett år sedan aflidne Dougias Jerrold, den .ibland nyare tidens engelska skalder som det lyckats att åter frigöra engelska skådebanan från de franska stycken, som formligen hotade att öfversvämma den och som dessutom på sederomanens område först brutit vägen och blifvit ett slags.föregångare för Dickens och Thackeray — denne berömde Douglas J., som för alltid tillhör engelska litteraturhistorien, har sett dagen bland de lägsta samhällsklasser, är född midt ibland en kringvandrande skådespe-lartrupp, med hvilken hans far, under näringsbekymmer och i