Sida 236
och edra goda medborgares bistånd bidraga till Frankrikes lycka och denna höga Napoleonska dynastis ära, hvilken leder dess stora och lyckosamma öden.”
Detta är nn hvad som uppvnxit af de frökorn, som madame
K., en infödd ryska,, ur sina ömma ögon låtit falla i hjertat på en brigadgeneral, som sökte en ”social position.” Canroberts mar-skalksstaf har skjutit skott och slagit ut i blom. Först nu synes dess innehafvare bafva frigjort sig från alla betänkligheter och för-sigtighetsreglor, från hvarje expektativ beräkning. Han är nu uppe på ärans höjder och kultiverar de grannaste epitheta omantia. Han har ända till sista ögonblicket vetat att bevara det yttre skenet och tror sig nu kunna lemna fritt lopp åt den lyriska sinnesstämningen. Blott en sak har han glömt, nemligen: att en tapper krigsbuss ännu icke är en Moreau eller Kleber, att ”soldatens tapperhet är något som faller af sig sjelft, likasom kassörens ärlighet”; att det finnes folk, som är ännu klokare än han, och som känner sig i stånd att analysera hans klokhet ända inpå de finaste trådarna, och att den opartiska rättvisan mycket snarare förlåter öfverdåden och till och med de grofva förbrytelserna hos dem, hvilka såsom alltför mycket komprometterade ej mer kunde rygga tillbaka, och som för öfrigt aldrig gjort någon hemlighet af sina planer, än den fasaväckande kallblodigheten hos dem, som helt lugnt skuro sina pipor under den allmänna öfversvämningen, som vadade i blod, under det de utslätade handskarna på sina fingrar och med friserkammen vederbörligen ordnade sitt hår.
Vore vi Canrobert, vore vi som han beklädda med högsta makten öfver pressen och skådebanan, vi skulle efterhärma Ludvig XlV:s minister och utan skonsmål från scenen utdömma en viss af Matières karakterer. Marskalk Canrobert borde låta förkunna, att Monsieur le maréchal ”ne veut pas qu’on le joue”
ARBETARASSOCIATIONERNA SEDAN 1848.
(Efter en tysk tidskrift.)
Fattiga och rika hafva funnits sedan det menskliga samhällets begynnelse; men aldrig har denna motsats varit af så stor, så vidsträckt betydelse, som i detta århundrade. Den fattige såsom sådan är derföre ännu icke eländig eller olycklig. Han är innehafvare af den menskliga arbetskraften; och då intet af allt det, Bom är
