Sida 326
tiden användes den till samlingsplats för studenterna ined deras ”femmes”, de unga grisetterna och skönhetema från Quartier Latin, hvilka nu förlorat den häfdvunna platsen för sina dansnöjen.
Ett kftrleksbref från Hapoleon I. Af den i London nyligen utkomna boken, Love letters of eminent pet'sons, utgöres kanske den intressantaste delen af brefvena från Napoleon till hans gemål Josephine. Vi meddela bland dessa ett från Mantua, datera dt d. 17 Oktober 1796: ”Jag är sjuk, har feber och hufvudvärk; men det hindrar mig ej att skrifva till Dig, Du min själs dyraste! Dina bref har jag erhållit, tryckt dem till mina läppar; och min klagan öfver vår skiljsmessa, öfver de hundra milens afstånd tystnade. 1 detta ögonblick tycker jag mig se Dig, utan nycker och envishet, god, kärleksfull och med detta saktmod, som tillhörer uteslutande min Josephine; men det var blott en dröm, och Du kan deraf se, att feberfantasierna icke helt och hållet lemnat mig. Dina bref äro så kalla, som om Du vore femtio år gammal eller som om vi voro gifta redan i femton år: de andas ej kärlek, utan endast vänskap och kyliga känslor. O Josephine, det är mycket orätt, mycket illa, mycket trolöst handladt af Dig. Hvarföre ger du mig så mycken anledning att klaga? Älskar Du mig icke mer? Är det verkligen så? Kanske hatar Du mig? Ack, det anar mig något dylikt .... Tusen, tusen kyssar, ömma såsom mitt hjerta är det. Jag mår bra. I morgon bryter jag upp härifrån. Engelsmännen lemna Medelhafvet. En god nyhet för Frankrike och arméen.”
Hushållningen i Kyrkostaten. Förvaltningen i Påfve-staten ombesörjes, som bekant, företrädesvis af andlige och skötes otroligt illa. Följande facta äro hämtade ur ministerns, kardinal Milesis embetsberättelse. I Kyrkostaten, säger han, hafva vi flera lönta embetsmän än soldater. Ar 1827 nedsattes en kommitté för att rådslå om, huru man skulle kunna afstyra det alltmer kringgri-pande tiggeriet i påfvens rike; denna kommitté finnes ännu i dag och har kostat 40 millioner francs utan att hafva uträttat det ringaste. Den kardinal, som presiderar i denna heliga kommitté, uppbär ensam en årlig lön af 60,000 francs. Den jordegendom, som befinner sig ”i döda händer”, d. v. s. i presterskapets ego, är uppskattad till 600,000,000 fr. och betalar ingen skatt. Under minister Rossis förvaltning lofvade presterskapet att till staten erlägga 20 millioner för att till någon del ersätta denna skattefrihet; men det har hittilldags icke hållit ord. Flera förnäma familjer, hvilka veta att skaffa sig vänner bland presterskapet, utverka åt sig genom dem befrielse från jordskatten; och värdet af dylika privilegierade egendomar uppgår till 90 mill. fr. Så står det till i . påfvens mönsterstat.
