Sida 321
souffert de sa traversée. Je me suis acquitté de votre commission pour elle; elle en été très touchée et m’a chargé de vous témoigner combien elle regrette que sa route ne la fasse pas passer par Calmar, car elle auroit eu un bien grand plaisir de faire votre connaissance. Je vous prie, Monsieur le Baron, de présenter mes hommages à Madame la Baronne, et d’agréer vous même l’assurance de ma haute considération et de mon sincère attachement pour vous et les vôtres.
Vôtre très-affectionné
Louis Antoine.”
Musikfest i Leipzig. Från denna stad skrifves: Medan från åtskilliga orter inberättas, att flera för sommaren tilltänkta musikfester blifvit i anseende till de ogynnsamma tidsförhållandena inställda, har hos oss i Leipzig en af herrarne Brendel och Kahnt (förläggare och redaktör af ”Neue Zeitschrift für Musik”) åväga-bragt ”Tonkünstlerversammlung” hållits i förening med en Musikfest, i hvilken talrika främmande gäster deltogo, och utan att de den tiden fortgående krigiska händelsefna på något sätt minskade intresset. Första dagen, d. 1 Juni, gafs i teatern en konsert, den andra och tredje oratorier i Thomaskyrkan samt en privat-matiné i ”Schützenhaus”, denna dock, med uteslutande af allmänheten, endast för deltagarna och deras gäster; och den fjerde dagen slutligen fingo vi en konsert i ”Gewandhaus" samt på teatern den enkom för detta ändamål på nytt instuderade operan Genoveva. Bland annat fick man, af Riedelska föreningen, höra Bachs messa, — hvilket, med betraktande af programmernas innehåll i öfrigt, torde få anses som ett galanteri mot ett på fest-orten i Leipzig verksamt samfund, som ej skyr några uppoffringar för sin sak. Mendélssohn och Franz Schubert finna visserligen nåd inför dessa ”framtids musiker” *), men det är egentligen Robert Schumann, hvilken, liksom han vore en förelöpare för den nya konstens Messias, anses af dess adepter värd vida större uppmärksammande och vördnad; och så fingo vi höra af den ena bland de tre uvertyren ”Meeresstille und glückliche Fahrt”, af den andra flera trios och af den tredje uvertyren till Byrons ”Manfred”, äfvensom det melodra-
*) Leipziger-korrespondenten uppträder som en fiende till den s. k. Framtid s-musiken, ett dunkelt spöke, som injagat mycken förskräckelse hos vissa ”klassiska” koustvänuer i Tyskland. Äfven hos oss har denna term ofta blifvit begagnad; och vi hänvise till en artikel i ämnet uti den förliden vår i Stockholm utgifna Tidning för Teater och Musik, der begreppet utredes eller snarare nihileras. Emellertid tyckes vår tyske korrespondent med detta ord ej mena annat än nutidens musikrigtning och dess framtid.
Red:s anm.
23
SAMTIDEN.
