Sida 411
gifvare af Blackwoods-Magazine, hvars dotter han sedermera äktade, föranläts han att deltaga i denna jnrnal, i hvilken han också, efter sin 1848 skedda utnämning till professor i skönlitteratur vid Edinburgs universitet, förblef en af de verksammaste medarbetarne. Under jernvägssvindelns period skref han en följd af satiriska skizzer, i hvilka han med skarp humor skildrade spekulanternas hokus-pokus, och hvilka delvis äfven öfverfördes i tyska tidningar. Af honom voro äfven de med Augustus Duns-hunner undertecknade artiklar, som isynnerhet voro rigtade mot Manchesterskolans tendenser, i det förf., såsom af hans lifliga deltagande i Blackwood af sig sjelft är klart, bekände sig till den afgjordaste toryisms och protektionisms grundsatser. Hundra år förut skulle han blifvit Jakobit; nu måste han nöja sig med att i sina Lags of the Scottish cavaliers prisa Stuartarnes trogna kämpar. Genom dessa ballader grundläde A. sitt poetiska rykte; ej blott i hans fädernesland, utan äfven i England mottogos de med bifall och eftertrycktes till och med i det republikanska Nordamerika oaktadt deras ultramonarkiska och aristokratiska innehåll. 1 en helt annan stil hållna äro hans bidrag till Bon Gualtier Ballads, hvilka först utkommo i Pnnch och genom deras snillrika gäckeri och genomträngande ironi erinra om Heine. En likartad satirisk tendens har Fermilian, a spasmodic tragedy, i hvilken han gisslar den nyaste engelska diktarskolans öfverspändheter. Vidare kunna nämnas den historiska skriften Life and Times of Richard I, king of England och Bothwed, a poem, som har Maria Stuarts olycklige älskare till bjelte. Genom de af honom utgifna Ballads of Scot-land, en kritiskt ordnad och med anmärkningar försedd samling af fornskottska folkvisor, har han förvärfvat ej ringa förtjenst om sitt fäderneslands diktkonst. Deremot lemnar den af honom i förening med Theodor Martin bearbetade öfversättningen Poems and ballads of Goethe mycket öfrigt att önska. Efter sin svärfaders död 1854 öfvertog A. redaktionen af Blackwoods-Magazine och åtnjuter i denna egenskap liksom genom sina mycket besökta föreläsningar ett betydligt anseende i dervarande litterära kretsar.
GAEIBALDL Denne den mest betydande partigängare, italienska patrioterne ega, är icke af rent italienskt blod, utan från Nizza i det natursköna gränsområdet vid Van, der italienska och franska nationaliteterna sammansmält med hvarandra. Född i Nizza d. 4 Juli 1807, inträdde Joseph Garibaldi tidigt i sardinsk sjötjenst och pröfvade sina krafter och sitt mod i den hårda leken mot vind och vågor. Hans fäderneslands obetydliga flotta hade ingenting att erbjuda honom, som kunde tillfredsställa hans ärelystnad eller öf-verensstämde med hans håg för äfventyr. Han kunde icke uthärda att hela sin lifstid spela en tulltjenstemans roll och af missbelåtenhet med sin ställning anknöt han förbindelser med det unga Italien. Mazzinis hufvudlösa tåg till Savoyen, hvarigenom polisen erhöll en ledtråd till många upptäckter, blottställde honom. Han flydde till Frankrike, der han likväl såg så föga utsigt till ett be-
