Sida 345
oob speciella pathologie och therapie; efter hans föreläsningar” (Schönleing allgemeine and specielle Patfaologie and Therapie. Nach dessen Vorlesungen, S:t Gallen 5 Anflage 1841), har Sch. erkänt som den sanna tolkningen af sina åsigter. Huru väckande och inflytelserik Sch:s verksamhet varit, kan man, för att blott anföra ett exempel, finna af den ifver, hvarmed läkarne på hans uppmaning rigtade sin uppmärksamhet på en helt speciell del af sjukdomslä^ ran. Då han nemligen år 1838 var så lycklig, att i vissa hudr sjukdomar, midt uti den sjukliga cellväfnaden, upptäcka mikroskopiska parasitväxter, s. k. ”trädsvampar”, syntes denna upptäckt under tidpunkten mellan 1840 och 1850 skola medföra en märkvärdig revolution i läkarkonsten. Det ansågs sedandess en tid som ett nödvändigt vilkor för medicinsk forskning att söka efter kryp* togamer, efter ”trådsvampar”, såsom framalstrade af sjukdomsäm-nena. Och som nu redan förut en särskild, på samma sätt som botaniken klassificerad sjukdomslära bildat sig under Sch:s händer samt Sch. sjelf också förut talat om sjukdomens frö, blomma * frukt och fruktfäste, och dä härtill kom den öfverraskande framgång, som sökandet efter parasitväxter haft, blef det fara vä röt, att sjuk-domsläran genom sökande efter parasiter förirrade sig på en afväg. Men säkerligen hade Sch. icke velat, att hans förut uppställda system skulle tolkas i den syftning, hvari den uppfattades af andra; ej heller hade resultaterna af hans vetenskapliga forskningar någonsin förmått att så inverka på hans omdömesförmåga och intellektuella synkraft, att derigenom utsigten åt något håli för honom undanskymts.
Schönleins talang, snille och djupa kunskaper voro förenade med en sällsynt praktisk blick och ett ovanligt godt minne. > Der-jemte älskade och idkade han naturvetenskaperna, och sysselsatte aig så grundligt med måleri och bildande konst, att han blef en icke obetydande kännare af beggedera; äfven för numismatik och åtskilliga grenar af tekniken. intresserade han sig i hög grad. Hvad som isynnerhet hedrar honom, är hans humanitet, bvilken visar sig så väl i hans sätt att behandla de sjuka, som i hans förhållande till sina embetsbröder. Hans beteende, hela hans sätt att vara, röjer sjelfkänslan hos en man af verklig själsadel. Af allt detta inses lätt, hur mycket man allmänt måste beklaga 8ch:s beslut, att redan innan hans själskrafter ännu äro temligt oförsvagade, frivilligt draga sig tillbaka och mot privätlifvets lugn utbyta sin förra ärorika, om ock mödosamma verksamhet. 1 vetenskapliga kretsar hyste man ännu den förhoppningen, att Sch. skulle begagna sin ledighet till att i vetenskapliga skrifter meddela allmänheten sin erfarenhets rika skatter. Det fruktbärande inflytande, han hittills utöfvat på vår tids läkekonst skulle dymedelst i hög grad stärkas och länge fortfara att göra sig gällande.
SPOHR. Född i Braunschweig d. 5 April 1784 och son af ep läkare, tog den unge Ludvig Spohr undervisning i violinspelning hos den då för tiden värderade violinisten Maucourt och åda-
