Sida 479
ej särdeles skicklige gunstlingen, att stft till ansvar, för att lugna allmänna opinionen, men skickade honom i böljan af 1855 till Krim, der han stridde vid Tschernaja och deltog i angreppena på Malakow samt äfven förvärfvade en divisionsgenerals grad. Då Napoleon III började kriget uti Italien, erhöll E. befälet öfver en division af l:sta armékåren under Mac Mahon, med hvilken han öfVergick Ticino vid Turbigo och deltog följande dagen, d. 4 Juni, i slaget vid Magenta. österrikarns underhöllo från husena en mördande eld, vägen var öfverallt spärrad af lik, marken samm i blod. E., anländ till en bred gata i byn, steg ned från hästen, gick framåt och kom så till ett stort hus, från hvilket de inträngande fransmännena blefvo häftigt beskjutna; en kanonkula, som kom från bottenvåningen, träffade honom i högra sidan, gick tvärt genom kroppen och krossade dessutom venstra armen. Han utstötte ett förskräckligt skri, kastade värjan ifrån sig och störtade död ned vid general Oastagnys fotter.
HALLAM. Den namnkunnige engelske historieskrifvaren Henry Hallam dog d. 21 Januari 1859 uti Pickhurst i Kent, vid 82 års ålder. Han var son till D:r H., dekant i Bristol, och föddes 1777 i Windsor. Sin skolundervisning erhöll han i Eton, der han redan utmärkte sig genom sina bidrag till de litterära försök, som af lär-jungarne vid detta gymnasium utgåfvos under titel af ”Musae Eto-nienses”; sin klassiska bildning fulländade han uti Christ-Church College i Oxford. Sedan han år 1799 tagit graden, begaf han sig till London för att i Lincolns-Inn egna sig åt lagfarenhetens studium. Som han egde en icke obetydlig förmögenhet, hvilken sedermera ökades genom en indrägtig sinekur, öfvergaf han snart juridiska ståndet och blef genom sin förbindelse med lorderna Holland, Lansdowne m. fl. föranledd att ansluta sig till whigpar-tiet, utan att dock taga någon verksam del i politiken. Sedan 1805 var han medarbetare uti ”Edinburgh Rewiew”, för hvilken tidskrift han skref talrika kritiska och litteraturhistoriska uppsatser; men sitt vetenskapliga rykte grundade han genom sitt stora verk ”Öfver Europas tillstånd under medeltiden” (Views of the state of Europé dunng the middle ages, 1818). Bland hans öfriga verk äro de förnämsta: Constitutioncd histcry of England och Introduction to the litterature of Europé, I senare åren modifierade sig hans politiska åsigter; och 1831 uttalade han sig till och med mot re-formbillen, hvilket likväl ej rubbade hans vänskapliga förhållande till hufvudmännen för de liberala. Äfven vid drottning Victorias hof var H. ända till sitt slut en gerna sedd gäst. En fullständig upplaga af H:ms verk utkom 1855—56, i nio band.
JELLACHICH. Grefve Joseph Jellachich de Buzim, österrikisk fälttygmästare och ban af Kroatien, dog d. 20 Maj 1859 i Agram. Han var son af fältmarskalklöjtnanten, frih. Franz von J. och föddes 1801 i Peterwardein. Då J. genom sitt raBka och ridderliga väsen hade vunnit mycken popularitet bland Österrikes syd-
