Sida 405
Raub från Prag, och detta med så utmärkt framgång, att kort der* efter, med förvånande hastighet, alla eleganta salonger i Paris öppnade sina dörrar för densamma. Härifrån utbredde sig snart, liksom hvarje annat nytt mode, om ock med en och annan modifikation, den nya, lifliga och glada dansen till alla länder i Europa och upptogs äfven med mycket bifall i Amerika. Alla sällskapskretsar täflade om att hembära densamma sin hyllning, och de fortfara dermed än i denna stund. Den första polkan, som utkom i musikhandeln, var komponerad af Frans Hilmar, lärare i Kopidleo, och bland dem som satt musik till goda, verkligt nationella polkor förmena företrädesvis nämnas Labitzky, Liebman, Pruchaska, Swa-boda och Titl. Flickan, som uppfunnit den verldsberömda dansen, skall nu vara gift och vistas i byn Konetopy.
Hamletmasken. I en tysk tidskrift läses: M:r Samuel
Phelps har vid sitt uppträdande på Friedrich-Wilhelmstadt-teatern uti Berlin befunnits alltför gammal för sin roll: men bortser man derifrån, har han i alla fall i sitt spel bättre återgifvit livad skalden genom denna karakter velat uttrycka, än någon af de tyska konstnärerna. Hos dessa senare har det blifvit en vana, att framställa Hamlet med en aftärd fysionomi, bärande spår af genomvakade nätter, med denna intressanta, bleka hy, som är en egenhet hos det unga Tysklands hjeltar och skriftställarinnorna af G. Sands och Ida Hahn-Hahns skola, samt med ett sådant der litet, svart modernt tillskuret pipskägg, som utan tvifvel bättre anstår ett af nutidens lejon, än en hjelte från den aflägsna forntid Saxo skildrar. Huru föga träffande detta porträtt är, borde egentligen falla en och hvar i ögonen; ty vi lära väl snarare hafva att tänka oss Hamlet som en ljuslett nordens son, om hvilken dessutom hans mor kunde säga att han var ”fet och besvärad af andtäppa.” Embonpoint be-höfver han der före icke hafva; men han må gerna se litet välmående ut, som en ung man med blondt hår och frisk hy, den der i kroppsligt hänseende en viss, icke öfverdrifven flegm och i andligt en viss anstrykning af hypokondri icke misskläder. Det friska och blomstrande i hans yttre må först så småningom, sedan händelsernas gång pålagt honom en alltför tryckande börda, något litet mattas och vissna. Bland dem, som på senare tider uppträdt i Ham-lets roll, veta vi verkligen ingen, som helt och hållet träffat de grunddrag till en Hamletmask, vi här tecknat. Emil och Karl Devrient, Dawison, Joseph Wagner, alla dessa hafva framställt honom med mörk by och blek som ett lik, samt inlägga från första stund i hans ansigte ett drag af ironiskt förakt eller till och med intrigant försåtlighet, i stället för att låta honom framträda inför oss som en godmodig drömmare. Härmast vårt ideal komuier Ludvig Dessoir; också finnes hos denna konstnär, mer än bos någon annan vi känna, denna ett hängifvet, drömmande sinnes passivitet, detta ljufva svårmod, som, enligt skaldens mening, skall vara ett grunddrag i Hamlets karakter. Vi öfvergå härmed från det kroppsliga och yttre till det psykiska området, till utpräglingen
