Sida 388
Det är ett högst anmärkningsvärdt factum, som vi en gäng hört framhållas af ett bland Sveriges största snillen, att mennisko-slägtet mognar långsamt för inseende af de klaraste sanningar, så snart de rubba dess djupt inrotade, att vi så må såga, kolossala fördomar; så har t. ex. fallet varit och är med slafhandelns afskaf-fande. Hit torde vi också i viss mån få hänföra förhållandet med den förvända religionsundervisningen och de till en del egoistiska hinder, som skola resa sig mot införandet af ett bättre tillstånd, på hvilket vi väl ännu torde få vänta en eller annan mansålder. (Det öde, som i första hand träffat det af den särskildt tillsatta skol-kommittéen utarbetade förslaget i förbättrande syftning, bådar just icke heller något godt.) Det är också en förfärlig sak, att nödgas vidgå, det den folkundervisning, som, på grund af konung Carl Johans välmenta åtgörande genom 1842 års Stadga, redan i vid pass 15 år existerat, måste, hvad beträffar det allravigtigaste undervisningsämnet, kristendomen, anses vara i det allranärmaste förfelad, ja, sammanfalla till en blott ckimér! — Och frågar någon: hvems är sannolikt största felet? — så svaras: Se 10 § i den Kongl. Stadgan 1
Men, vi frukta att redan hafva tröttat läsaren genom för mycken vidlyftighet; ehuru åtskilligt ännu kunde återstå att säga, måste vi väl här lägga band på vår talträngdhet
A. —b—
MARSKALK PÉLISSIER,
j
Det ges män, som helt och hållet gå upp i uniformen, hvilka blott lefva för uniformens moral, men derföre också aldrig syndat mot denna eodex mi generis. I våra föregående karakteristiker af franska militärer*) hafva vi tillräckligt framhållit, under hvilka vilkor soldatståndet, såsom symbol och verktyg för den bestående makten, kan anses fritt från moralisk ansvarighet. Om de förtjente att blottas, hvilka i en vacklande tid ej föllo blott derföre, att gyldne stöd och kommande marskalksstafvar upprätthöllo deras mod, kan man deremot utan denna bismak af tacitisk stränghet berätta en mans lefnad, som i nödfall kunde signaleras med blott två ord: Fransman, Soldat.
Den kejserliga pressen i Frankrike har, då den ej behöfde göra Pélissier betydande, eftersom han nu en gång blifvit det utan
*) S:t~Amaudt haft. III; Canrobert, häft IV.
