Sida 159
Man bar på senaste tiden böljat uppställa tväiroe korrektivet mot allt detta onda. Kongl. Musikaliska Akademiens läroverk har nemligen ändtligen erhållit en länge önskad utvidgning och reform, åsyftande att göra den till en artistisk bildningsanstalt. Denna reform är ännh så ung —• höstterminen 1858 trädde den i verksamhet —- att man ej rimligtvis ännu deraf kan fordra någon mognad frukt; dock visade redan sista årsexamen prof utöfver hvad man kunnat vänta, och hvilka berättiga till de bästa förhoppningar.
Derjemte har Musiksällskapet i Hernösand gifvit en impuls till en behöflig utvidgning af vårt musikaliska förlagsväsende, beräknad -på att möjliggöra utgifvandet af större artistiska originalverk, hvilket här hittills ej kunnat ifrågakomma. Idén är ganska förtjenst-full; och vinner den tillräckligt deltagande, så kan detta bereda månget godt arbete den dubbla välgerningen, i första rummet att blifva för fattad t, och dernäst att ej behöfva förgås i mörkret.
Den största förtjensten hos dessa nyttiga förehafvanden skulle bestå deri att ej komma för sent, helst naturen i ingen tidpunkt visat så föga håg att med eqvivalenta förmågor ersätta de afgåem de snillena. Tiden skall utvisa detta. W. Bauck.
LEBOY de SAIITT-ABNATTD.
År 1796 föddeB vid stränderna af Gironde ett barn af mankön, som icke rådde för att det var en Gascognare. GascognarenS karakter är med de tydligaste drag skildrad i en af de grundligaste böcker i verlden: Meidingers Grammatika. På en fransk konungs uppmaning att säga en gascognad, svarar Gascognaren: Sire, om ni icke låter mig vara i fred, så ger jag er en spark, så ått ni skall flyga i luften i åtta dagar och dö deruppe af hunger dett nionde. Att kläda det obetydligaste innehåll i den extravagan-taste form, att på tornhöga styltor paradera med de ordinäraste känslor oeh föreställningar — sådant är Gascogttarens sätt. Men-niskan är i främsta rummet en produkt af sitt klimat och sitt hemland; hvad rår S:t-Arnaud för att han är född vid stränderna af Girondei?
Hans första namn var visserligen icke S:t-Arnaud. Hans föräldrar vorö simpelt borgarfolk och hette Leroy, likasom det i Tysk*-land Annes familjer med namnen ”König”, ”Kaiser” och ”Herzog.” Jnst sådana stolta familjenamn äro fjärmast skiljda från adelsvapnet
