Sida 201
Visst är hon skön, i sitt mystiska djup, kärlekens strålande passionsblomma, när hon, likt ett under, slår ut uti menskliga hjertan och lockar dem att på jorden upprepa Adams och Evas korta, paradisiska roman. Men den har fått mera glans och mera ros, än den förtjenar. Dess högsta lif räcker blott några timmar af lifvet, på sin höjd några solhvarf. 1 de flesta menniskors lif spelar den icke en hufvudrol, och hvad som ytterst bestämmer Öf-ver deras väl eller ve kommer aldrig ensamt af den. Vi måste derför se till djupare, mer ursprungliga källor.
Jag vill i dag tala om en af dessa ursprungliga, en som var förr än någon älskares suckar ännu uppstigit från jorden, — så vida en Faders kärlek såg ned på dess första barn, — och som skall vara sedan de alla upphört; om den vill jag här skrifva.”
Den första fråga, som denna förklaring framkallar, är: Lef-ver verkligen kärleken, ”den paradisiska romanens” kärlek sitt högsta lif endast några timmar af lifvet? är detta en ur mennisko-lifvets djup af FörfattaWnwaw hemtad erfarenhet, att den sanna kärleken könen emellan blommar så kort, så flyktigt? .... Märker hon då ej, att hennes egen Rosa Norrby, hjeltinnan, ”dottern” uti ifrågavarande roman, sjelf ger henne dementi genom sin långvariga, allt mer blomstrande kärlek till Axel, som ju sex midsomrar å rad emottages af henne med allt mer stigande passion!
Man behöfver väl ej förneka värdet och kraften af det ena gudomliga och dess inflytande på menniskan för att kunna framhålla det andra. Den s. k. platoniska kärleken och kärleken mellan föräldrar och barn äro tvänne klara vattenstrålar ur samma djupa och rena källa; men de sprida sig dock åt hvart sitt håll och kunna i samma menniskohjerta ge växtlighet åt sköna plantor, som väl trifvas tillsammans. Och då Förf. till motto för sin bok valt Rosas ord: ”Kärlek tvingar starkare än lag!” — hade hon bort, för att göra det fullständigt, tillägga dotterns nästan inspirerade förklaring (sid. 89): ”Min far är allt för mig; allt kan jag öfvergifva, blott icke honom.”
Den älskande Rosa gör oss godt att betrakta, vare sig i hennes kärlek till Axel eller i hennes undergifna tillgifvenhet för sin far; den lärda Rosa Norrby, som ger lektioner åt unga studerande, tillhör helt och hållet Författarinnans senare, mindre lyckliga period. Fadern, lektor Norrby, är väl tecknad; och det allmänna omdömet blir, att boken är, i inre mening, lärorik för hvarje fader och dotter.
\
4. Öfversigt af Svenska Språkets och Litteraturens Historia; till skolungdomens tjenst utgifven af Herman Bjur sten. I. Lärobok.
För att vid anmälan och bedömmande af detta arbete i ett för undervisning och uppfostran särdeles vigtigt ämne icke löpa fara att missförstå Förf:s mening med sitt arbete eller att af honom missförstås, vilja vi äfven här följa bokens förord i spåren och
