Sida 138
matematiken, sedermera såsom professor i astronomien 1811—41, då han tog afsked som professor emeritus och dog i Upsala d. 3 Febr. 1859. B. har, utom åtskilliga akademiska disputationer och programmier, utgifvit en Lärobok i Astronomien.
LEOPOLD I, Konung af Belgien. Leopold Georg Christian Fredrik, Belgiernas konung, född d. 16 Dec. 1790, är son af hertig Frans af Sachsen-Coburg-Saalfeld i hans med barn rikt välsignade andra gifte, med prinsessan Augusta von Reuss-Ebersdorf. Han var ännu ej 16 år gammal, då han, d. 9 Dec. 1806, genom döden förlorade sin fader i ett ögonblick, då hans dynastis fort-varo genom fransmännens seger vid Jena blef satt på spel. Likasom faran för denna gång aflägsnades hufvudsakligen genom kurfurstens af Sachsen bemedling, så hade äfven vid pass 10 år förut, under dåvarande för detta hus temligen kinkiga omständigheter, en för detsammas ljusare framtid följdrik vändpunkt inträdt. Genom en gynnsam tillfällighet hade nemligen i medlet af 1790-talet en rysk agent, som vid några tyska hof skulle se sig om efter en gemål åt storfursten Konstantin, men som från början ej blifvit visad till Coburg, på genomresan derstädes blifvit illamående och uti den tillkallade läkaren igenkänt en gammal bekant från Ryssland, hvilken, sedan han förvärfvat förmögenhet, satt sig i ro i sin fädernestad Coburg, och som nu gjorde honom uppmärksam på de sköna, giftvuxna prinsessorna vid dervarande hof. Han stadnade der, lät presentera sig, sände de furstliga damernas porträtter till S:t Petersburg, och derpå följde en inbjudr ning till Rysslands hufvudstad, hvaraf följden blef den tredje prinsessans förmälning med storfursten, d. 26 Febr. 1796. Detta äktenskap blef tyvärr ej lyckligt och blef slutligen 1820 lagligen upplöst, men hade emellertid för Coburgska huset den fördelen, att, jemte de klena pekuniära omständigheternas upphjelpande, framför allt öppna inflytelserika relationer, som ej kunde undgå att blifva fördelaktiga för storfurstinnans uppväxande syskon.
Också blef verkligen prins Leopold tidigt befordrad till rysk general, i hvilken egenskap han åtföljde kejsar Alexander till kongressen i Erfurt. Visserligen blef han genom Napoleons maktspråk nödsakad att år 1810 uppgifva denna ställning; hvarpå han en tid bortåt biträdde sin broder, hertigen, uti regeringsärenderna och bland annat 1811 i München tillväga bra gte ett gränsfördrag med Bayern, samt för öfrigt genom vetenskapliga studier och resor vin-lade sig om utvidgande af sin bildning. Men så snart sakerna tagit en annan vändning, skyndade han, redan i Februari 1813, till Polen och följde nu ryska hären under detta och det följande årets bataljer, ända till intåget i Paris; följde derpå monarkerna till England, och uppträdde i Februari 1815 på kongressen i Wien, till dess Napoleons återkomst återigen kallade honom till ryska armén, med hvilken han nu för andra gången inryckte i Paris. — Antingen under nyssnämnda besök i England eller vid en kurir-resa, som han för öfverbringande af depescher lärer hafva gjort
