Sida 483
SCHILLER
Den 10 November 1859.
I.
Efterklang af Schillers jubileum.
Und to 8099 er, eitte Leidm* Dines Morgons da.
Så klingar det emot oss nr Balladen Ritter Tog genbur g, aom på festen d. 10 Nov. föredrogs af en vald dubbelqvartett, med musik af Geijer. De som så forska i Historien, med poetisk blick betrakta bäfdens blad och skåda Gudomsgnistan uti menoiskors öden, — de måste också sammanträffa uti tankens verld och kun* na så väl sammangjuta sina föreställningar i ord och toner, som Schiller och Geijer gjort här.
Och riddaren med obesvarad kärlek drog ut i heligt krig, men vände åter till sin älskarinna, som emellertid blifvit himlens brud. Så har en saga, kommande ifrån Tyrolens bergland, berättat om Riddar Toggenburg och om hans hjertas älskarinna, skön fröken Wolkenstein. Och Skalden drog ock ut i manlig härnad för frihet, religion och menniskovärde; men honom följde dock hans brud, Poesien, som, ehuru äfven hon vigd vid himlen, ej lemnar dem, hon utkorat till sina älsklingar. Dock, här är kärleken den eld, som tär på hjertats kraft .. . och själens kraft behöfs för kroppens styrka . . . och ”så satt han en morgon der, ett lik”, — han hade dukat under för de lidanden, som själens ansträngningar framkallat.
Ett häftigt anfall af den bröstsjukdom, som länge tärt på Schillers hälsa, slutade hans verksamma lif i Weimar d. 9 Haj 1805. — — — — — — —
Ruf 8 dein Kind zurück,
Ich habe geno9ten das irdische (Rück* Ich habe gelebt und geliebet.
Så går man in i de Saliges verld och förblir odödlig på jorden. Hör, ”Ekskogen brusar, Och molnen, de skynda, Och flickan, hon sitter Vid grönan strand*” — och qväder Des Mädchens
