Sida 270
nådens skuggspel. Grillparzers poesi hade sin upprinnelse från den ur den romantiska skolan hemtade och till ytterlighet genomförda principen om poesien såsom en drömverld till motsats mot verkligheten; men den trånga horisonten hos en vid sitt gröna skrifbord fängslad Wienertjensteman under den gamla styrelsen, bragte denna rigtning till afgjord karrikatyr. Mer vänta vi oss icke heller af de flera dramer, hvilka G. ytterligare skall hafva skrifvit, utan att vilja publicera dem, nemligen af en ”Libussa”, en ”Hannibal”, en ”Rudolf II”, — i fall de verkligen skulle existera. En äkta skald är G. utan tvifvel i alla fall; han eger gudagåfvan af både poetiskt skön känsla och skildringsförmåga. Bland hela det talrika epigon-slägte, som efter Goethe och Schiller tog plats på tyska parnassen, är han likväl utmärkt både genom sin talang och renheten af sin konstnärliga känsla, hvilken alltid dref honom att syfta till de högsta mål och att lemna allt lågt och vanligt å sido. Ja, så allvarligt tänkte han om sin konst, att detta till och med utföll honom till skada, då han en enda gång företog sig att skrifva en komedi. Hans sångmö saknade rent af gåfvan att på humorns vingar höja sig öfver skrankorna af tid och ort, eller att betrakta verlden vid qvickhetens blixtrande ljus; och derföre har också hans s. k. lustspel ” Weli dem, der liigt!” icke det ringaste af denna idealiskt fria glädtighet, som bildar den äkta komedien. En viss hy-pokondrisk trånghjertenhet och tafatthet gjorde sig ej mindre gällande uti novellen ”Den fattige Spelmannen”, som utkom af trycket uti grefve Mailatlfs Taschenbuch ”Iris” för 1840. Den är visserligen i visst fall ett litet mästerstycke, ett kabinettstycke af med virtuositet beskrifna specialiteter, och andas i början rätt mycken friskhet och lefnadssanning, hvilket man af den åldrige österrikiske romantikern alldeles icke väntat sig. Men längre fram i novellen upphör helt och hållet denna lyckliga och sunda realism; och man får göra bekantskap med en till kropp och själ bräcklig, halffånig gubbe, för hvilken man för ingen del är i stånd att känna sig uppvärmd. Grillparzers stil i denna novell är emellertid mästerlig. Om hans dramatiska stil kan man icke säga detsamma, ty hans lyrik öfverväldigar för mycket den dramatiska hållningen.
GRIMM. Skaparne och grundläggarne af en ny tideräkning i den tyska språkvetenskapen, bröderna Grimm äro födda i Hanau i kurfurstendömet Hessen. Den äldre brodern, Jakob, född d. 4 Jan. 1785, kom först på en omväg till filosofien; han hade ursprungligen egnat sig åt den diplomatiska banan. Från Lycéet i Oassel begaf han sig 1802 till Marburg för att studera juridik, och åtföljde 1805 sin lärare Savigny till Paris, för att tjena honom som biträde vid hans litterära arbeten. Efter sin återkomst från Frankrike blef han 1806 krigssekreterare i Cassel. Redan i Paris fann han ledighet att arbeta på sitt älsklingsstudium: medeltidens litteratur och skaldekonst. Då Westphalen gjordes till ett konungarike under Jérome Bonaparte, erhöll J. Grimm på Jak. v. Mullers förord anställning som inspektor vid biblioteket i Wilhelms-
