Sida 193
vi intränga i fjordarne, och utan att någonsin förlora sammanhanget kunna vi ända i de djupaste dalar följa formationerna på Norges yta. Ingen samling visar oss den så högst märkvärdiga utdöda verld, som omger Christiania, i en så lärorik öfversigt, som det, hvilket här är förenadt och bestämdt. Ingenstädes äro alla de mineralier, som Norge eger, sammanställda och ordnade i en sådan prakt och mångfald, som här. För alla dessa anordningar har man att tacka densamme lärde man, som med outtröttlig flit och skarpsinnighet undersökt alla de norska bergen ; och hans verk skola bestå och blifva begagnade, så länge Norges berg sjelfva stå. Han har härmed rest sig en minnesvård, som skall till senaste efterverld göra hans namn fortfarande kändt och aktadt.” Ar 1834 befordrades K. till professor i mineralogien, 1837 till ledamot i berg slagsstift n in gsk ommissionen, 1840 till medlem af direktionen öfver kongliga Målare- och Konstakademien i Christiania, dock med ständigt bibehållande af sin befattning såsom universitetslärare. Tilltagande sjuklighet nödgade honom att, efter en lång och ärofull bana, under de sistförflutna åren inställa sina mödosamma arbeten och nedlägga sina embeten. Han dog i Christiania den 1 Januari 1858.
LAWBENCE. Den genom senare tiders tilldragelser uti Indien bekante Sir John Laird Mair Lawrence är andre sonen till öfverstlöjtnanten Alexander L., en Irländare, som länge tjenat i de indiska fälttågen och isynnerhet utmärkt sig vid stormningen af Seringapatam. Född i Indien år 1810, bief John L. tillika med sin äldre broder Henry (dödad i Juli 1857 såsom öfverkommissarie i Oude) ännu ganska ung öfverskickad till Irland, der han flck sin skolbildning i Londonderry. Derpå intogs han i det af Ostindiska Kompaniet till dess embetsmäns biltlning stiftade Collegium Hailey-bury och återvände 1829 tül sitt fädernesland i egenskap af skrif-vare i Kompaniets tjenst. Ar 1831 blef han assistent åt öfverkom-missarien i Delhi och tjenstgjorde sedan såsom uppbördsman för ut8kylderna i flera distrikter. Det rykte, han under dessa befattningars utöfning förvärfvade sig såsom skicklig financier och administratör gaf anledning dertill, att han år 1849, efter Pendschabs annexation, bief jemte sin broder Henry utnämnd till ledamot af den kommission, som erhöll uppdrag att reorganisera och förvalta denna provins. Inom kort tid blef här ordningen återställd, lag-skipningen förbättrad, ett regelbundet kontributionssystera infördt, åkerbruket betryggadt genom skingrande eller tillintetgörande af de röfvareband, som genomströfvade landet, samt folket vänj dt vid det engelska öfverväldet genom försonande, men kraftiga åtgärder. I alla dessa lyckliga resultater hade L., först såsom medlem af den provisoriska förvaltningen och sedan såsom öfverkommissarie, den största andelen, hvilket också erkändes genom den honom 1856 tilldelade Bathorden. Upproret bland Seapoys år 1857 försatte honom i det kinkigaste läge. Pendschab var endast besatt af en jem-
SAMTIDEN. 14
