Sida 572
Wien, torde omdömena utfalla olika, enär visserligen dera plumpheter och onödiga episoder blifvit aflägsnade, äfvensom åtskilligt gjorts mer öfverensstämmande med sannolikheten och synnerligen slutet genom inflätande af många sinnrika drag gjorts mer tillfredsställande för vår menskliga känsla; men i stället har början, expositionen, genom förvrängning af motiverna förlorat mycket af sitt friska, originella lif.
GADE. Niels Wilhelm Gade, född i Köpenhamn d. 22 Okt, 1817, röjde redan i späda årena anlag för musik; och faderns yrke — denne var nemligen musikalisk instrumentmakare — torde väl hafva bidragit till, att gossen tidigt kom att utbilda dessa anlag. Hans första undervisning, då han lärde sig spela så väl fiol som guitarr och pianoforte, skall hafva varit högst ytlig. Först sedermera skall han hafva åtnjutit en mera regelbunden och gedigen undervisning. En följd deraf blef att G. valde konsten till sitt lef-nadsyrke och erhöll en anställning vid det kongliga kapellet i Köpenhamn såsom fiolinist. Utrustad med stora anlag för kompositionen beslöt han nu att egna sig åt detta fack. Han åtnjöt, så vidt bekant är, teoretisk undervisning af danska kompositören Weyse, som genom sina arbeten för klaveret, isynnerhet genom sina klavér-etyder förskaffat sig ett aktadt namn. Gade hade skrifvit en uvertyr för orkestern, hvilken han insände till den pristäflan, hvartill musikföreningen i Köpenhamn inbjöd år 1841. Det var samma uvertyr, som, i visst hänseende ännu alltid ett af hans bästa verk, sedermera utkom på tryck under titeln ”Genljud från Ossian”, men utan opusnummer. Den förklarades af de utsedde prisdomarne, Ludvig Spohr och Friedrich Schneider enstämmigt för den bästa af de insända kompositionerna och belönades följaktligen med det utsatta priset. Denna omständighet blef medelbarligen af gynnsamt inflytande på G:s framtida lefnadsbana. Konungen af Danmark anslog nemligen åt honom ett betydligt stipendium. Detta satte honom i stånd att företaga en resa till södra Europa, alla konstnärers mål. Han anträdde den hösten 1843. Till en början uppehöll sig G. en längre tid i Leipzig. Här uppförde han på en ”Gewandhaus”kon-sert, under eget anförande, sin första symfoni i C-moll (op. 5), sedan denna redan året förut, på Mendelsohns uppmaning, dersam-mastädes blifvit exeqverad. Med denna symfoni vann G. en lysande framgång och den mottogs med entusiastiskt bifall.
Under denna hans första vistelse i Leipzig uppstod G:s andra symfoni i E-dnr. Den blef genast efter dess fulländande uppförd på en ”Gewandhaus”konsert, men erhöll endast en succés cPestime.
1 sjelfva verket motsvarade den ej dé förhoppningar på konstnärens talang, till hvilka den första symfonien gifvit anledning.
Mot slutet af vintern 1843—44 lemnade G. Leipzig oclrbegaf sig öfver Paris till-Italien. Han återvände dock redan efter några månaders förlopp till Leipzig, för att för säsongen 1844—45 öf-vertaga anförandet af ”Gewandhaus”konserterDa. Den påföljande sommaren tillbragte G. i Köpenhamn. Vid början af vintern an-
