Sida 361
ALEXANDER VOH HUMBOLDT.
Han är ej mer, denne vårt århundrades största man, en af de väldigaste andar, som någonsin lefvat på jorden. Ända till en ålder af nära 90 år bibehöll han sin fulla tankekraft, sin klara blick, och dog i det vissa medvetandet, att den gamla och nya verlden likasom täilade nti att erkänna och värdera hans storhet och hans förtjenster. Ingen har bestridt honom den hedern att vara den förste i ett tidehvarf, hvilket, för att framdeles blifva rätt värderadt, torde komma att uppkallas efter honom. Redan Goethe, sjelf en gigant inom Andens verld, yttrade, att han ej visste någon, som kunde jemföras med Alexander von Humboldt, hvilken alltid var såsom en rinnande vattukälla: allt visste han, och allt visste han grundligt.
Humboldt var en lycklig menniska; i honom hade naturen i rikaste mått slösat sina gåfvor på ett sannerligen värdigt föremål. Och hvilka tider har han ej upplefvat! .. . hvilka händelser hafva ej timat under hans ögon! Hans födelse infaller på ett årtal, då så många utmärkta män, en Wellington, en Napoleon, en Ernst Moritz Arndt m. fl. skådade dagens ljus, nemligen 1769. Fredrik den Store hade han personligen känt och var samtidig med Leasing, med hvilken han väl kunde mäta sig i afseende på klar uppfattning och skarpsinnighet. Med full insigt af dess betydelse genomlefde H. en så vigtig öfvergångsperiod, att menskligheten endast i kristenhetens första århundraden samt i slutet af medeltiden genomgått dess like. I hans tidigare ungdomstid pågick det nordamerikanska frihetskriget; derpå fick han upplefva den franska revolutionens verldsskakande drama med sina blodströmmar, sina krigsbedrifter och sin anarki, hvilken ledde till den hårdaste tvångsmakt. Men under det att det tusenåriga tyska riket ramlade och den ena tyska landsträckan efter den andra föli i någon djerf eröfrares våld.
9 *
genomvandrade den unga ädlingen från Mittelmark Orinocos step-
samtiden» 26
