Sida 55
kesätt kan och bör skilja dem. Ers Helighet vill icke att menni-skor med våld skola försättas i en ställning, som hos dem måste förorsaka de största, de bittraste af alla samvetsqval, nemligen att vara lösryckta från en religion, vid hvilken de med själ och hjerta äro fästade, under det de å andra sidan tvingas att tillhöra en religion, som strider mot deras trosåsigter.
Hela verlden afbidar Ers Helighets dom. Vänner och fiender till den stora katolska kyrkan motse med spänd väntan Pius IX:s beslut. En af Ers Helighet afgifven förklaring, att Ers Helighet, liksom Er välsignade företrädare Gregorius I, ogillar hvarje dop, som medelst tvång eller i hemlighet blifvit förrättadt, skulle gifva lugn åt de betryckta Israeliterna, skulle vara ett kraftfullt vittnesbörd inför verlden, skulle gifva ny kraft och nytt stöd åt rättvisan och friden, kärleken och menskligheten.
Måtte således Ers Helighet i sin vishet höra vår bön och bifalla vår ansökan: att nådigst utfärda en förklaring i denna syftning och åt den olycklige Mortara låta återgifva hans barn.”
(44 namnteckningar följa.)
Af ofvanstående på franska språket affattade ansökan öfver-sändes en afskrift jemväl till kardinal Antonelli. — Senare hafva i flera länder äfvenledes röster höjt sig mot detta våld. Så hafva i England de protestantiska föreningarne afgifvit mycket eftertryckliga förklaringar i denna angelägenhet; holländska regeringen har genom sin diplomatiska agent i Rom lagt sig ut för familjen Mortara, o. s. v.
Till motstycke mot denna tilldragelse meddela vi här hvad som skrifves från Paris i November 1858: Bland de tre mest komprometterade i Pechardska processen uti Caen har Gugenheim, en Jude, blifvit dömd till tvångsarbete på lifstid och hans konkubin till samma straflf, ehuru på viss tid. Deras barn öfverlemnades åt prefekten i Calvados, som lät intaga dem å stadens barnhus. Här blefvo de kort derpå döpta och måste deltaga i kristna religionsundervisningen. Öfver-rabbinen i Paris, Isidore, återfordrade dem af prefekten för att låta uppfostra dem i en israelitisk uppfostringsanstalt. Prefekten förfrågade sig hos regeringen, som resolverade, att barnen, såsom härstammande från judiska föräldrar, skola ut-lemnas till öfver- rabbin en, i egenskap af andligt öfverhufvud för föräldrarnes religion. — Man kan lätt föreställa sig, huru det ultramontana ”Univers” rasar häröfver och upprörer himmel och jord derföre, att hvad som får ega rum i Bologna, i Frankrike forbju-des af lag och rätt.
Atlantiska Telegrafen. Underrättelsen om den oväntade stock-ningen i telegrafiska förbindelsen mellan Europa och Amerika, nästan i samma ögonblick den blifvit åvägabragt, har kommit liksom ett plötsligt missljud under det allmänna jublet öfver företagets framgång. Man har uppkastat allahanda gissningar rörande orsaken; man har velat finna den deruti, att den alltför svaga, vid engelska stranden fästade kabeländan tagit någon skada, deruti, att underhafs-
