Sida 137
andel af ansvarigheten. Yl veta, att de äro de bästa qvinnor i verlden och att de skola taga hela verlden till vittne då de förklara sig angående plaraliteten.” Emellertid finnes det äfven här en ntväg. Kimbal sjelf har antydt den, då han förklarar, att fri-gifning (release) skall erbjudas alla qvinnor, som önska den. Det skulle vara helt och hållet öfverensstämmande med den förslagenhet, som ligger i mormonismens väsende, om profeten sjelf skulle gå in på att detta institut upphäfdes så länge, till dess den första stormen lagt sig. Sedermera, då tiderna blifva gynnsammare, kan man alltid komma tillbaka till ”den högsta helgedomens grundvil-kor”, vore det ock blott under den ”osedliga formen” hos de otrogna.
SAMTIDS-PORTRATTER
AGARDH.
Polyhistorernas antal är ej stort; de kunna ej vara många — ja, de böra icke vara det. Mångkunnigheten, utbredd till många, skulle blifva alltför utspädd; och det är derföre ingalunda menligt, utan snarare hedrande för ett litet land, att det har få, men verkliga mångkunnige vetenskapsmän att uppvisa. Sverige förlorade för ett tiotal af år sedan den store historikern, politikern, filosofen, skalden och musikern Geijer; vi ega ännu den mångbildade Georg Scheutz; svenska vetenskapen förlorade nyss Agardh, biskopen och statsekonomen, botanikern och matematikern.
Carl Adolf Agardh föddes 1785 och var son af en handlande i Båstad; blef 1807 docent i matematiken vid Lunds universitet, men öfvergaf snart matematikens kalkyler för att egna sig åt naturhistoriens blomstrande fält; 1812 botan. et ceconomise practicm professor i Lund; 1831 en af de Aderton i Svenska Akademien och 1834 biskop i Carlstad, der A. dog d. 28 Jan. 1859. — Bland Agardhs större skrifter märkas: Systema Algarum (1824), Jjäro-bok i Botanik (2 afdelningar, 1830—31) och det stora verket, Försök till en statsekonomisk Statistik öfver Sverige, som, börjadt 1852, nu afbröts genom förf:s död. Efter A. hafva 18 nya växtslag blifvit uppkallade.
En af våra prononceradt liberala tidningar har gifvit den af-lidne det vitsord, att ”A. var en framåtskridandets man i ordets fulla och djupaste mening. Af varmaste hjerta och med oförtruten, aldrig förtröttad kraft arbetade han för framåtskridande och utveckling» icke blott inom naturvetenskapen, der han genom forskningar och upptäckter vunnit en europeisk berömdhet,* utan på flera andra verksamhetsfält.”
BREDMAtf, Johan. Astronom; född i Jemtland 1770; blef 1797 filosofie magister och var alltsedan verksam som akademisk lärare i Upsala, först såsom docent (1801) och adjunkt (1808) i
SAMTIDEN. 10
