Sida 197
Sedan flera år tillbaka håller R. ännu alltjemt om vintern historiska föreläsningar inför en talrik krets af damer; och såsom verksam i en annan rigtning har han visat sig genom stiftandet af den vetenskapliga Föreningen i Berlin samt genom inrättande af fem Folk-Biblioteker, som hafva den bästa framgång. — Likasom R. i sin historiska Taschenbuch ådagalagt det lofvärda bemödandet att från de speciellt lärda cirklarne införa den historiska kunskapen inom det egentliga folkets kretsar, så har han också, i öfverens-stämmelse dermed, skrifvit sina egna verk för en större publik. Måhända kunde han också icke ställa sig på forskarens exklusive ståndpunkt; ty, ehuru hans kunskaper väl icke hafva låtit förtnär-ka några egentligen påtagliga luckor, så har han dock näppeligen gjort så grundliga studier Bom t. ex. Schlosser, med hvilken han eljest, förnämligast genom den liberala tendensen i sina skrifter, har ganska mycken likhet. Detta senare gäller isynnerhet om hans ”Europas historia”, som genom sin frisinnade hållning står i afgjord och för R. hedrande motsats till ett nästan samtidigt verk, nemli-gen Heinrich Leos ”Lärobok i Allmänna Historien”, i hvilket arbete sakernas reaktionära uppfattning synes stegrad nästan ända till paradoxi.
SAPHIR. Den bekante skriftställaren Moritz Gottlob Saphir föddes d. 8 Febr. 1795 i ungerska småstaden Lovas-Bereny, af judiska föräldrar. Hans farfader, Israel Isonel, hade lagt sig till namnet Saphir i anledning af kejsar Joseph II:s påbud, att alla judar i Österrike skulle antaga familjenamn. S. var i början ämnad för köpmansståndet; men då han visade en oöfvervinnerlig motvilja derför, skickades han till Prag för att vid dervarande judiska läroanstalter studera Talmud. Några dikter, som blefvo införda i grefve Festetics ”Pannonia”, blefvo här snart afgörande för hans framtida lefnadsbana. Han slog sig nu uteslutande på litteraturen och begaf sig derföre till Wien, der han blef medarbetare i Teatertidningen. Då S. 1825 fick befallning att lemna Österrike, flyttade han först till Berlin, der han utgaf ”Berliner Snällposten” (1826—29) och ”Berliner Kuriren” (1827—29), tvänne blad, hvilkas lättrörliga, ofta pikanta humor visserligen förskaffade honom en stor publik, men tillika ådrog honom många fiender. För att undgå de obehagligheter, som han sålunda beredt sig, vände han sig nu till München, der han började utgifva tvänne dylika tidskrifter. Ar 1830 gjorde han en resa till Paris och öfvergick här 1832 till protestantiska kyrkan. Sedan S. år 1834 återvändt till Wien, började han här 1837 ”Humoristen”, hvarmed han fortfor till sin död, som inträffade natten mellan d. 4 och 5 Sept. 1858 i Baden nära Wien. S. utvecklade under sitt vistande i Wien en ovanlig litterär verksamhet. Jemte det nyssnämnda bladet utgaf han årligen från 1850 en humoristisk-sntirisk Folkkalender. Redan förut hade han utgifvit ”Samlade Skrifter” (1832), ”Nyaste Skrifter” (1832) och ”Dumma Bref’ (1834). Derpå följde bland annat: ”Humoristiskt Dam-Bibliotek” (1838—41), ”Flygande Album för all-
