Sida 179
kusten. Victoria, på den engelska Vancouver-ön, blifver då nödvändigt en plats af betydenhet. Man inser alltså, hvilka stora förändringar förestå och huru vigtig en jernväg mellan östern och ve-stern måste blifva; nu är blott frågan, hvem som först lägger handen vid verket. Emellertid har vetenskapen en icke ringa vinst af hela detta muvemang, i det de oraförmälda trakterna norr om 49:de graden blifva närmare undersökta. Ifrån S:t-Paul, hufvudstaden i Minnesota, hafva resande, som voro på väg till Fraser, färdats utefter den nordliga Red River, som utfaller i Vinnipegsjön, och hafva funnit den farbar för ångfartyg på en sträcka af flera hundra engelska mil. Från staden Pembina hafva de sedan färdats i nordvest utmed norra armen af Saskatschewnn uppåt ända till det pass, som ligger i Klippbergen mellan jättebergen Brown och Hoo-ker; derifrån erbjuder vägen utför till det brittiska Columbia inga svårigheter mer. Men det finnes en ännu rakare väg, som från Fort-Garry vid Assiniboin-flodens mynning (uti Red River) leder utmed denna uppåt mot vester och vidare går utmed södra grenen af Saskatschewan öfver en här och der skogbeväxt gräsrik högslätt. Den erfarne resanden, Hudsonsbay kompaniets guvernör, Sir George Simpson och den välbekante D:r Rae, som förr bemödat sig om Franklins uppsökande, genomvandra nu dessa trakter; engelska regeringen organiserar der en provins under namn af Saskatschewan och låter i de bördigaste nejderna uppmäta jordsträckor, som öfverlåtas åt nybyggare; sådana hafva redan under förliden sommar till ett antal af flera tusende dragit in i detta land. &å verkar det nya guldfyndet högst lifvande oeh blifver en anledning dertill, att menniskotomma ödemarker förvandlas till orter, der ett friskt kulturlif utvecklar sig.
Ryska jernvägarna. Den bekante amerikanske resanden Bayard Taylor, som under sommaren 1857 tillbragte någon tid i Ryssland, har angående banan mellan Moskau och Petersburg gif-vit åtskilliga intressanta upplysningar. På en vacker Julidag af-reste han från czarernas gamla hufvudstad. Skenorna löpa i rak rigtning i nordvest. Sådan denna bana nu en gång är och huru med dess förvaltning tillgår, anses den af Ryssarne för ett slags lyxartikel. Kejsar Nikolaus, hvilken uppfattade så mången god ting endast utur ensidig soldatisk synpunkt, frågade ej efter den borgerliga trafikens intressen eller hjelpkällornas utveckling i sitt land; han var blott angelägen att hastigt kunna fortskaffa sina uniformerade undersåter från en punkt till en annan. Dock hade det ju i det hela taget legat föga makt uppå, om de på vägen mellan de begge hufvudstäderna tillbragt 4 till 8 timmar längre: man hade således med allt skäl kunnat lägga skenorna så, att de största mellanliggande städerna dervid tagits i betraktande; men om sådant bekymrade sig ej denne man; han ville nödvändigt hafva banan snörrät, och lät onödigtvis föra den genom ödemarker och kärr, der pålningar med hundratusentals stockar måste verkställas. Byggnaden är visserligen i sig sjelf förträfflig; men i flera afseenden
