Sida 60
teatraliska ock dramatiska momenter velat skapa en tragedi i stor stil. Äfven 2:dra akten har ännu, mot slutet, förmågan att i hög grad fängsla intresset, då deremot, under styckets vidare förlopp, all moralisk och dramatisk dialektik går förlorad på den elegiska misère, som karakteriserar hjeltens passiva situation på dårhuset. Hans hustru dör bakom kulisserna utan något deraf följande resultat för sjelfva pjesen; och martyrens tillstånd i Bicétre, hvars framförande på skådeplatsen synes väl mycket brådstörtadt, är dock icke tillräckligt för att fylla fem akter. Icke blott Richelieu, äfven skalden qvarglömmer sin hjelte på dårhuset; Mondecaus har under hela fyra akter verkligen tid att blifva vansinnig, och Brach-vogel likasom kardinalen sysselsätta sig med Cinq-Mars’ sammansvärjning, hvars sammanhang med pjesen är ytterst löeligt, som gerna kunnat vara ett drama för sig, och hvilken såsom episod dock förblifver oss oklar.
Den stora Kurfurstens testamente af Gustaf v. Putlitz sågo vi vid åttonde representationen. Patriotismen i stycket lemna vi oafsedd. Den kommer de båda första, mycket svaga akterna till gqdo; men illa vore det, om den, likasom i Henrik af Schwerin, vore ämnad att fylla hela stycket. De båda första akterna sakna allt för mycket det pikanta, hvarmed Brachvogel ända till öfver-drift kryddar och Öfverlastar sina arbeten, så att han, liksom i Adalbert von Babamberge, allt för hastigt uttömmer sin kraft, till en allt för svindlande höjd hopar sina konflikter. De tre sista akterna af Putlitz* skådespel äro, icke blott från patriotisk synptinkt, utan äfven från poetisk och dramatisk så intressanta, att de söka sin like i älskvärdhet. En ung furste, på hvilken hans fars storhet och rykte gjort ett så starkt intryck, att han derigenom förlo-, rat allt mod och förtroende till sig sjelf, blir plötsligen, i nödens stund, en man och en konung och besegrar genom ädelmod och redligt uppfyllande af sina pligter sin motståndarinna, en styfmo-der, som af misstroende till hans herrskarförmåga vill göra bruk af ett testamente, som hon aflockat den stora gemålen i en svag stund, och hvilket kan göras gällande till förmån för hennes egna söner. Här är det icke effekten af häftiga och lidelsefulla momenter, utan värmen af en aldrig slappad spänning, som dramatiskt lifvar, menskligt tilltalar och psykologiskt fängslar oss.
SAMTIDS-PORTRÅTTER
GYLLENHAAL.
Den aktning, man nästan ofrivilligt skänker en hög ålderdom, ökas och förklaras ännu mer, då man hos den gamle har att erkänna och värdera en oförtruten verksamhet för allmänt eller en-
