Sida 358
rier; men då vi kommo till närheten af en af skog omgifven myra. tystnade han plötsligen och tvärstannade. Han kastade spejande, nästan ängsliga blickar omkring sig; och då jag sporde, hvad som felades honom, svarade han. att det här ej stode rätt till. Han berättade för mig. att han året förat vid denna tid tre gånger lockat en och samma orrhöna och skjutit på henne från ett afstånd af tjugo, femton och tio steg. utan att vara i stånd att döda henne: blott efter det sista skottet hade han märkt några bloddroppar och två små alqvistar lagda i kors öfver hvarandra; då hade han förstått, att det var en af de underjordiska, som antagit denna gestalt, och hade gått hem, lyckönskande sig att åtminstone hafva sluppit undan utan någon skada. — Hans historia fann jag temligen tråkig och helt ovilkorligt lockade jag till mig min gamla hund, som strök förbi mig på ungefär trettio stegs afstånd; men i detsamma hunden vände sig till mig, uppjagade han en orrhönsfamilj på icke fulla tio steg från mig. Ungarne sking-, rade sig åt olika håll; men nästan omedelbart framför mina fötter hoppade hönan kacklande upp på en trädstubbe. Jag lade an — men fågelns ena vinge hängde bruten vid dess sida, och flygt var omöjlig för henne Tre gånger lyfte jag min bössa; men den sårade fågeln såg på mig med så bedjande, milda blickar, att jag ovilkorligt måste tänka på Schillers ”Alpjägare.” Jag kastade geväret öfver axeln och vinkade åt den gamle, att han skulle skona fågeln och följa mig.
Jag gick ned till myran och tänkte med tungt hjerta på det sorgliga lif, denna fågel måste hafva fört under nära på ett års lopp. Sårad och lemlästad hade hon ensam och öfvergifven uppehållit sitt lif hela vintern igenom på det snöbetäckta, ödsliga berget; men då våren kom, hade ömheten och moderskärleken åter yakuat i dess bröst. Mången jemförelse fann jag mig häraf föranlåten att inom mig göra, men väcktes ur mina tankar genom häftigt hundskall och ett skott — och snart kom jägaren ned till mig med fågeln i sin hand.
Sm¬iaer.
Litteratur.
Af Theodor Königs historiska roman, ”Luther und seine Zeit” har andra bandet utkommit, under den särskilda titeln: ”Zweifel und Erleuchtung oder Wittenberg”, och fortgår i samma berättande stil, sväfvande mellan krönikans bestämdhet och poesiens fria dikt. Såsom enstaka framstående partier af detta band anföras i synnerhet Kejsarens samtal med den rike Augsburger-köpmannen Fugger, Götz von Berlichingens med jernhanden och mästersångaren Hans Sachs* uppträdande.
= Den mest framstående företeelsen på engelska romanlitteraturens område är för närvarande utan tvifvel Charles Dickens* nya verk, "A Tale of two ci-lies'\ som begyntes i tidskriften ”All the year round”, men äfven skail utgifvas i bokform. — Ett annat arbete, som väckt uppmärksamhet, är en roman af Herbert Grey, "The three pathe” (de tre vägarne), som skildrar en ung mans inre strider och lidanden, hvilken djupt och innerligt älskade en sin väns maka redan innan hon var gift, men som nu, då utsigten att ega det dyra föremålet försvunnit, har styrka att slita denna böjelse ur sitt hjerta.
= Hemligheterna af deportationsväsendet till Gayenne komma nu ändtligen att afslöjas, i det en af dem, som haft det bedröfliga ödet att föras dit i fångenskap, lofvar att för första gången lemna noggranna meddelanden om de deporterades arbeten, lidanden, försök till flykt m. m., med alla specialiteter, namn och data. Hittills har man hållits i ovisshet om den lott, som förestode de deporterade; men "Quatre ans ä Cayerme, Notes de F. AUbertt deporté" torde komma att lyfta på slöjan.
