Sida 565
rade af två väldiga torn. Ofvanför hvardera hvalfvet har en stor yta blifvit lemnad öppen för att ifyllas med en relief. På den ve-stra portalen skall bildhuggaren Bläser framställa brons högtidliga invigande genom konungen af Preussen, då deremot den östra portalen , i motsats till denna moderna komposition, skall förflytta oss till forntiden, som genom den tyska ordens herravälde och nit för bildningens spridande gifver denna trakt en så hög betydelse. Ifrågavarande relief, modellerad af Schiwelbein, en lärjunge af Ludvig Wichmann, samt tillverkad i bränd lera af Marchska fabriken i Cbarlottenburg, är nu utställd till åskådande i Berlin och prisas utomordentligt såsom triumfen af en teknik, den d^r visserligen blomstrade redan i forntiden och under medeltiden, men som aldrig, hvarken med afseende på omfång eller formfulländning någonsin skapat något dylikt. Hvem har väl någonsin hört talas om ett arbete i bränd lera af 22' längd och 12' höjd, således af ett ytinnehåll af 260 qvadratfot. Visserligen är det hela sammansatt af särskilta delar, men till och med dessa, som hafva ett omfång af 9—10', öfvergå allt dylikt, som man hittills känner. Det lider intet tvifvel, att den brända leran, som den Marchska fabriken genom ett eget slags beredning förstått att gifva en hittills icke uppnådd hårdhet och förmåga att motstå väderlekens inflytelser, alltmer skall komma i användning till konstverk, i stället för sandstenen, hvilken deremot, som bekant, är i hög grad underkastad jast dessa inflytelser.
Folk-karakteren i Toscana. I Otto Speyers resebeskrif-ning: ”Bilder italienischen Ländes und Lebens”, som innehåller en stor rikedom af nya och intressanta notiser, finner man bland annat en skildring af toscanska folk-karakteren, hvilken nu, då denna stat står midt i en revolutionär rörelse, förtjenar så mycket större uppmärksamhet, som den ger ringa hopp, att italienska nationaliteten skall till sin egen fördel spela den åt densamma tillämnade rollen. Toscanaren, menar Speyer, är i allmänhet liflig, godmodig, tjenstfärdig, mindre retlig och hämdgirig än de andra stam-marne på halfön; af naturen fin och höflig, med stor medfödd takt för det passande och rik nå umgängesgåfvor; utrustad med ett öppet sinne för det sköna, som till och med icke förnekar sig i de aldra lägsta klasserna af folket; vida mindre trög och skygg för arbete än hans romerska granne eller den på en ännu lägre ståndpunkt befintlige innevånaren af nedre Italien; med en lätthet att fatta och en förmåga att tillegna sig andras vetande och andras uppfinningar, hvars like man knappast finner hos andra folk. Deremot felas honom i allmänhet taget sedligt och religiöst djup; hans sinne är endast rigtadt på det yttre: religionen sjelf är nästan aldrig känslans sak, utan snarare en skönhetsdyrkan, uppblandad med all slags vidskepelse. Isynnerhet uti uppfattningen af äkten-skåpet och i familjelifvet eller egentligen i bristen på ett sådant, träder bristen på sedligt allvar ofta på ett förskräckande sätt i dagen. Omåttligt i sin lystnad efter nöjen, har folket blifvit förvek-
