Sida 482
född 1806 i Wöhrd vid Nürnberg, der hans far var anställd som juridisk embetsman i preussisk tjenst. Han studerade sedan i Erlangen, der det hufvudsakligen var Döderlein, som gaf ynglingen rigtning åt språkstudier och uppfattning af andan hos de Gamle. Sedan han 1825 fulländat sina studier i Berlin, der Böckh och Hegel utöfvade ett varaktigt inflytande på hans vetenskapliga bildning, egnade han sig åt lärarekallet och blef af C. L. Roth, en af Tysklands bästa pedagoger, kallad till gymnasium i Nürnberg; och under Roths ledning utbildade sig N. till en skicklig skolman och utvecklade en framgångsrik verksamhet på detta fält, tills han 1842 kallades till Erlangen som professor i klassiska filologien. Som skriftställare har N. isynnerhet genom tre arbeten gjort sig på det fördelaktigaste känd: det första bland dessa, ”Anmärkningar till Iliaden”, som omfatta Första och största delen af Andra boken samt i en ny omarbetning de tre första böckerna af denna epopé, utgör ett af de förträffligaste hjelpmedel till uppfattande af Horners dikter. En särskild och ovanlig förtjenst om insigten i helleniska forntiden har N. inlagt genom sina forskningar inom religionshistorien, som mindre röra sig kring de gamla folkenas mytologier, än de fastmera utreda dessas teologiska grundval, äfvensom antika verldens förhållande till kristendomens uppenbarelse; hans begge förnämsta verk i denna rigtning äro: Die Homerische Theologie och Die nachhomerische Theologie. Han har dessutom lemnat, bland annat, värdefulla bidrag till uppfattning och förklaring af JEschylus.
BOMMEL. Dietrich Christoph von Rommel, förtjenstfull tysk historieskrifvare, dog i Kassel, natten emellan d. 20 och 21 Jan. 1859. Född i nyssnämnda stad d. 17 April 1781, verkade han sedan 1804 vid universitetet i Marburg, till dess han 1810, till följd af de politiska hvälfningarne i Hessen, antog en kallelse till det ryska universitetet i Charkow. Likväl återvände han efter Napoleons störtande till sitt fädernesland, der han redan 1815 erhöll historiska professionen i Marburg. I Maj 1820 kallades R. såsom historiograf till Kassel, der inseendet öfver statsarkivet uppdrogs åt honom, äfvensom sedermera derjemte öfver biblioteket. Hans förtjenster om dessa inrättningar, men isynnerhet om sitt fäderneslands, Hessens, historia, belönades bland annat 1828 genom hans upphöjelse i adligt stånd. Hans förnämsta verk är: Geschichte von Hessen, af h vil ket verk de första 8 bandena utkommo 1820—43 och det nionde 1853; äfven är att märka: Correspondance inédite de Henri IV, roi de France, avec Maurice-le-Savant, Landgrave de Hesse?* (1840).
