Sida 194
förelsevis svag brittisk kår; och man hade allt sk81 att frukta, det dess krigiska invånare, hvilka först för få år sedan efter en för-tviflad kamp blifvit underkufvade, skulle nu begagna tillfället att afskudda sig oket och att, i förening med de i landet befintliga seapoysregimenterna, göra gemensam sak med rebellerna i Delhi. L:s sällsynta energi, hans takt och hans ståndaktiga mod hjelpte honom att Öfvervinna denna farliga kris. Med Modig stränghet om-kullkastade han hvarje försök till uppror, afväpnade seapoysregimenterna; och, under det allt i kringliggande trakter stod i låga, upprätthöll han lugnet i Pendschab så fullständigt, att han ej allenast kunde våga att till Delhi afsända en del af de engelska be-sättningstrupperna, utan ock med dem skicka en stark kår af de för kort tid sedan ännu så fiendtliga Sikhs; och härigenom allena var det, som den fortsatta belägringen af denna upprorets brännpunkt samt dess slutliga fall blefvo möjliga. L. prisades såsom Indiens räddare; och i sjelfva verket torde också, under denna olycksbringande period, ingen mer än han hafva bidragit till det engelska väldets bibehållande i Indien. Parlamentet betygade honom högtidligen sin tacksamhet, Ostindiska Kompaniet ökade hans såsom öfverkommissarie i Pendschab innehafvande lön från 7200 till 10,000 P. St., drottningen upphöjde honom i Augusti 1858 till baronet, men den allmänna folkrösten betecknade honom såsom Indiens tillkommande generalguvernör.
O’CONNELL. En son till den irländske agitatorn, vid namn John O’Connell, född 1808, dog i Kingstown d. 24 Maj 1858. Sedan han dragit sig tillbaka ur Parlamentet, hade han af regeringen erhållit en sinecur såsom Clerk of the hanaper vid den irländska kan-slidomstolen, med en lön af 800 P. St., men efterlemnade dock en talrik familj i betryckta omständigheter.
P0BTALI8. Den franske statsmannen och juristen, grefve Joseph Marie Portalis, son till den namnkunnige kultusministem Jean Etienne P., afled i sitt 81:sta lefnadsår, i Passy nära Paris, natten emellan d. 4 och 5 Aug. 1858. Under Napoleon I:s tid eg-nade han sig i början åt den diplomatiska banan och beklädde sedermera flera höga embeten. Efter restaurationen blef han ett af Råden vid Kassationsdomstolen och erhöll 1819 pärsvärdigheten. 1 Januari 1828 öfvertog han, i Martignac’ska ministéren, justitiedepartementet, men måste sedan utbyta det mot utrikesdepartementet. Vid ministéren Polignacs tillträde i Augusti 1829 utnämndes han till förste president i Kassationsdomstolen, hvilket vigtiga en-bete han, under alla thron- och regementsförändringar, bibehöll, till dess han i December 1852 nedlade det för sin höga ålders skull. Efter statskuppen den 2 December 1851, hvaraf hau var en anhängare, hade han blifvit utnämnd till medlem af Senaten, i hvil-ken han nu, likasom fordom i Pärskammaren, beklädde vicepresi-dentsvärdigheten. — P. sysselsatte sig dessutom gerna med litteratur och poesi, men har ej efterlemnat något betydligare verk.
