Sida 186
hotiom fordra kronan och för sig sjelf fötmynderskapet. Månne ej B. nu ångrar, att han nnder denna natt, då Frankrike slungades utur sin regeltnessiga bana, förenade sin röst med bar-rikadhjeltarnes vilda korus? Bland det trenne gånger splittrade ordningspartiet fyllde han en af de mest framstående platserna. Men det hade nu en gång blifvit hans lott att alltid vara en förkämpe till en förlorad sak, och så strandade också den åsyftade unionen mellan orleanister och legitimister, för hvilken han verkade, och den 2 December 1851 gaf utslaget till förmån för det tredje partiet. B< trädde nu i bakgrunden; likväl har han icke öfvergifvit sin politiskå verksamhet, utan blott låtit den antaga en diplomatisk kärakter. Som advokat har han äfven på ett lysande sätt uppträdt i den bekanta Montalembertska tryckfrihetsprocessen i November förlidet år. B. tillhör grefvens af Chambord förtrogna. 1855 vederfors honom den heder, hvilken han såsom Frankrikes förste talare förtjente: akademien utnämnde honom till sin ledamot. Ar 1857 hade han den sorgen, att hans son Arthur i en vanäran-de process fördes på de anklagades bänk. — B. är ej stor till växten, men har intagande och uttrycksfulla drag. Den tilltagande ålderdomen har något skadat den undersköna klangen i hans röst. 1 afseende på juridisk vältalighet saknar han ännu i dag sin like. Han har förblifvit en af legitimisternas inflytelserikaste ledare. Kejsaren högaktar hans öfvertygelse; och då B. blef invald i akademien, frikallade han honom från den eljest vanliga uppvaktningen, i Tuilerierna.
BROUGHAM. Den så väl genom sin mångsidiga bildning och stora vältalighet som genom sin långa, ärofulla parlamentariska bana utmärkte engelske skriftställaren > juristen och statsmannen Lord Henry Brougham föddes den 19 Sept. 1779 i Edinburgh eller, enligt en annan Uppgift, på ett litet hans fader tillhörigt gods i det engelska grefskapet Westmoreland. Hans mor var ett fruntimmer med talanger och af älsklig karakter, och hadé stort inflytande på sonens uppfostran. Sin första bildning erhöll han på Edinburghs gymnasium och gjorde så hastiga framsteg, ätt han redan vid 15 års ålder kunde afgå till universitetet.' Hans älsklingsstudium var här matematik och fysik; och ett år efter sin inskrifning som student insände han till ”Royal Society” en afhandling ”Om Ljuset”,# hvilken af detta samfund bevärdigades med intagande uti ”Philosophical Transactions”, Englands förnämsta vetenskapliga tidskrift« Efter en resa i Holland och Preussen bosatte sig Brougham i Edinburgh såsom advokat och hörde till kretsen af de verksamma unga män, som under Geoffrey’s redaktion började utgif-vandet af Kdinburph Review. Detta var då för tiden en politisk tilldragelse; ty den genom franska revolutionens gräsligheter framkallade reaktionen i sinnena kade i England bragt toryismen till full despotism, och den nya jutnalen utgjorde nU den första föreningspunkten för den liberala oppositionen. Genom talangfull redaktion och djerfva angrepp emot de diå för tiden i England herr-
