Sida 200
ZEDRITZ, C. E. Professor Zedritz, lärd och skriftställare, föddes 1805 och dog i Upsala d. 19 Mars 1859. Z. blef student 1828, således först vid 23 års ålder, sedan han förut först egnat sig åt handel samt derpå genomgått Westerås trivialskola och gymnasium; blef docent i latinet vid Upsala akademi 1833 och adjunkt 1842; höll 1844, å universitetets vägnar, en oration i anledning af konung Oscars thronbestigning, — af hvilken furste Z. lär under sin första akademiska bana hafva åtnjutit synnerligt hägn och understöd; utnämndes 1845 till extra ord. professor och 1852 till ord. professor i romersk vältalighet och poesi.
Z. har, jemte åtskilliga akademiska afhandlingar och tidningsuppsatser, författat noveller och skizzer, af hvilka en stor del varit (anonymt) införda i Aftonbladet (”Försigtighetsmåttet”, ”En köpman för femtio år sedan” m. fl.); några äro äfven utgifna särskildt under signatyren ***.
PRESSENS ALSTER.
3. Fader och Dotter; en skildring ur lifvet, af Fredrika Bremer.
Mamsell Bremer har låtit äfven detta sitt senaste arbete inregistreras bland ”Teckningar ur Hvardagslifvet”, men har tillika, på bokens special-titel, liksom reserverat sig och kallat den en Skildring ur Lifvet, det stora, alltomfattande menniskolifvet. Måhända har författarinnan börjat inse, att de der teckningarne ur hvardagslifvet äro uttömda, att detta ämne, i livars behandling hon visat sig så stor, dock i sjelfva sitt omfång är litet, — men der-jemte, att dessa religiösa och, så att säga, verlds studier, hvilkas genomförande beteckna M:ll Bremers andra period, ej voro hennes egentliga fält. ”Fader och Dotter” synes sålunda, till sitt innehåll och sin inre anda, vara en produkt af det författarinnans själslif, som torde ha lefvat inom henne under tiden mellan ”Familjen H.” med dess följe af Hvardagsteekningar samt, å andra sidan, hennes ”Morgonväckter”: här är litet af hvardera, herrliga skildringar af inre själslif, otvunget framkallade af de pågående händelserna, och äfven resultatet, ej alltid lika otvunget, af allvarligare studier eller åtminstone af allvarlig läsning.
I sitt Förord — ”ty man måste dock ha Förord till en bok, om det skall vara något för bok”, säger Sturtzenbecker på ett ställe, — ger Förf. en antydning om den uppfattning, hon gjort sig af sin novell, och hvilken hon sannolikt äfven vill bibringa sina läsare:
”Jag är trött åt den gamla visan om älskares suckar, förhoppningar, qval, gnabb, försoning, förtjusning och lycksalighet, eller förtviflan; trött att sjelf skrifva om den, som om lifvets roman icke hade någon skönare, någon högre!
