Sida 180
har man gått till väga med öfverflödig slösaktighet och har bortkastat mycket penningar onödigtvis. — Mellan de begge slutpunkterna ligga trettio mellanstationer; bangårdarna äro verkliga palatser, men den ena liknar på håret den andra; äfven härutinnan ville denne czar genomföra kassernandan. Broarna äro stadiga och varaktiga, och alltsammans synes storartadt; men ”denna bana af föga öfver 400 engelska mils längd, som går öfver en jemn mark, hvilken fordrade få doceringar, genomgräfningar och broar (undantagande på sträckan mellan Moskau och Twer eller ungefär en fjerdedel af hela längden), har kostat ej mindre än 120 millioner Rubel. Denna summa förekommer alldeles oerhörd, helst om man besinnar huru ovanligt låga arbetslönerna äro i Ryssland.” Ame-rikanarne hafva dervid skott sig ganska dugtigt. Den absolute sjelf-herrskaren uppdrog detta företag åt de kloka Yankees, på det för all del inga Tyskar eller Engelsmän, alltså inga konstitutionella menniskor måtte få något att skaffa dermed; och ännu i denna stund är det en amerikansk byggmästare, som leder arbetet med amerikanska ingeniörer och andra tjenstemän. Hans landsman, Taylor kan ej nog förundra sig öfver det kontrakt, som kejsar Nikolaus upprättade med denne Yankee. Detta kontrakt var från början afslutadt på 10 år, men har blifvit förlängdt på ytterligare tre) som nu pågå. Om kontraktets ytterst liberala beskaffenhet kan man göra sig en föreställning, om man tager i betraktande det factum, att byggmästaren för hvarje hjul uppbär ett arfvode pr werst af 3 kopek silfver, ungefär 3J Rubel pr mil; detta utgör för hvarje vanligt tåg mellan Moskau och Srt Petersburg dagligen omkring 2940 rdr rrat; således en årlig utgift af cirka 105,530 rdr rmt för vagmsmörja! Under sådana förhållanden får man verkligen ej undra på, att under 1857 debet och kredit för denna bana gick nätt och jemnt ihop. Också göres, såsom nämndt är, intet afseende på de mellan ändpunkterna liggande orternas intresse; det existerar blott fortgående tränger för hela sträckningen, och blott en enda sådan från hvarje slutpunkt. I detta hänseende lär kejsar Alexander, såsom det säges, ämna företaga en genomgripande förbättring, livilket ock tyckes vara högst nödigt.
En tafla af Bernadino Lnini. Taflor af Luini, Leonardo da Vincis lärjunge, finnas i Lombardiet till betydligt antah; men desto sällsyntare äro de i Tyskland, och ännu sällsyntare i England och Frankrike. I Österrike eger först och främst Tafvelgal-leriet i Wien af honom en Herodias med Johannis hufvud. I Czerninska Galleriet finnes vidare af honom en Madonna med barnet jemte flera andra målningar af samma hand; Galleriet Esterhazy har ock en vacker tafla med den hel. Jungfrun och barnet, samt den hel. Barbara och Catharina. Uti Münchens Pinakotek finnes af Luinis verk en ”hel. Catharina”, en Madonna med barnet vid bröstet och en annan Madonna med barnet på knäet och bredvid henne den lille Johannes, som räcker Jesusbarnet en blomma. Leuchtenbergska Galleriet (förut i München, nu i Petersburg) har en Hieronymus och en Madonna.
