Sida 336
förändring tycktes endast höja hans makt; men det sanna förhållandet är, att det just var då, som den började förlora sin fasthet. Sedan dess torde han näppeligen hafva tagit någon stor och oafbruten del i Österrikes inre styrelse; och om han än funnit mycket derutinnan gå vådligt till, så lär han hafva hållit sig vid den åBigten, att om man en gång sloge sig på förändringar, så kunde ingen veta, huru långt man torde nödgas gå. Så länge kejsar Franz lefde, fanns åtminstone enhet och eftertryck i saken; sedermera torde brist på sammanhållning samt deraf följande förslappning hafva inträdt. Men sjelfva systemet lades också nu förnämligast Metternich till last; och då det genom 1848 års rörelser störtades, var det också M:s fall som betecknade revolutionens början. Den 13 Mars 1848 afträdde han från sin 1821 mottagna befattning såsom hus-, hof- och statskansler, och begaf sig öfver Dresden med sin familj till Holland, hvarifrån han reste öfver till England. Här fann han ett med betydenheten af hans mångåriga verksamhet öf-verens8tämmande mottagande, och när stormarne något lagt sig, vände han sig i November 1849 till Brüssel och i Juni 1851 till det honom förlänta Johannisberg, der konungen af Preussen hedrade honom med ett besök; hvarpå han om hösten återkom till Wien, der han med ej mindre utmärkelse mottogs. Någon offentlig andel i ärendenas gång har han sedan dess ej återtagit; men i den orientaliska frågan blef hans auktoritet i mer än ett afeeende anlitad. Han var neapolitansk hertig af Portella, spansk grand af första klassen, och innehade nästan alla större europeiska ordnar.
MONTFERRAND. Arkitekten Augustin Ricard, kallad de Mont-ferrand, är hufvudsakligen känd genom Isaak sk ate draien i Petersburg, som han uppbyggt. Född i Chaillot uti Frankrike d. 24 Jan. 1786, utbildade sig M. i sitt fädernesland till byggmästare och kom 1816 till Ryssland, der han rekommenderades hos kejsar Alexander af chefen för byggnads- och kommunikations-kårerna, general Betancourt Efter lyckligt sluten fred hade monarken fattat det beslutet att låta alldeles ombygga den redan 1768 af Catharina II påbörjade Isaakskyrkan och göra henne till sin hufvudstads mest storartade tempel. Bland de härför inlemnade planerne erhöll M:s företrädet, och 1818 uppdrogs åt honom dess utförande. Den 3 Juli 1819 lades grundstenen under stora högtidligheter. Nära 40 år varade byggnaden, för hvilken hvarken kostnader eller ansträngningar skyddes; de präktiga granitpelarne anskaffades från Finland, malachitornamenterna från Siberien, marmorn från Italien, och Rysslands och utlandets skickligaste konstnärer sysselsattes med byggnadens inre utsmyckande, öfver hvilket M, hade öfverinseen-det. Under mellantiderna af denna verksamhet fann han dock tillfälle till talrika andra arbeten. 1817—21 uppgjorde han planer för marknadsbyggnaderna i Nischnij-Novgorod, exercishuset i Moskva m. fl. byggnader. Åren 1826 och 1855 anförtroddes honom uppförandet af katafalkerna i Peter-Paulskyrkan till begrafningshögtid-ligheterna efter kejsarne Alexander och Nikolaus, år 1836 utgräf-
