Sida 478
stram. Bland dessa äro fyra söner, Freimnnd, Siegmund, Fried-mund och Ktihnemund, af hvilka den sistnämnde fann sim död i Spree, och tre döttrar: Maximiliana, som gifte sig 1853 med grefve Oriolla, samt Armgard och Gisella. Båsom författarinna uppträdde hon först efter sin mans död (1831). Hennes första, såsom ock skönaste, friskaste och originellaste verk var ”Goethes Brief-weehsel mit einem Kinde” (1835), ett alster af Bettinas svärmiska beundran för Goethe, senare följde: ”Die Giinderode” (1840), ”Dies Buch gehört dem Könige” (1843) och ”llius Pamphilius und die Am-brosia” (1848). Sina sista år lefde hon, mycket hemsökt af sjukdom, ett obemärkt lif, mestadels i Berlin.
DEINHAEDSTEIH’. Den tyske dramaturgen Ludvig Frans Deinbardstein dog d. 12 Juli 1869 i Wien., der han föddes 1794. Son af en advokat, egnade han sig äfvenledes åt den juridiska banan, men öfvergick snart till estetiska och litterära studier och blef 1827 professor i estetiken och klassiska litteraturen vid universitetet uti Wien. 1 litteraturhistorien har D. förvärfvat sig ett namn derigenom, att han egentligen först röjde väg för det s. k. konstnärsdramat. Bland hans dramer hafva ”Hans Sachs” och ”Garrick in Bristol” vunnit största bifall på scenen; fint anlagd och med grace genomförd är äfven ”Die rothe Schleifé”, som kan anses för ett utmärkt konversationsstycke i fransk mening. D. har derjemte gjort sig känd som en, visserligen icke djupkänslig, men intagande lyrisk skald; äfvensom han uppträdt som en skickligt berättande novellist.
DIETERICL Carl Friedrich Wilhelm Dieterici, tysk statistiker och nationalekonom, dog d. 30 Juli 1859 i Berlin i en ålder af 69 år. Han har icke allenast inlagt förtjenst genom atatistika undersökningar öfver preussiska staten, utan äfven väsentligen bidragit till att höja statistiken till en verklig vetenskap. Hans Bistå stora verk var en ”Handbok i preussiska statens statistik”, hvars fulländande dock förhindrades af döden. Berlinska akademiens ”Denk-sehriften” innehålla många, till en del mycket innehållsrika af-handlmgar af honom. Ett af Dietericis sista arbeten är äfvenledes en undersökning öfver ”Jordens befolkning” (tryckt i Petermanns ”Mittheilungen”).
ESPINASSE. Esprit Charles Marie EspinasBe gjorde sig först bekant genom sin korta bana som fransk inrikesminister år 1858, sedan som fransk general och stupade i slaget vid Magenta d. 4 Jnni 1859. Han var född 1815 i Saissac uti departementet Aude, inträdde 1833 vid krigsskolan i S:t Cyr, förvärfvade sig de första officersgraderna i Algier, medföljde 1849 expeditionen till Kyrkostaten och blef i Juli 1851 öfverste. Ar 1854 anförde han inom l:8ta divisionen af orientaliska arméen en brigad, som, till följd af anförarens barbariska stränghet och pedanteri, nästan alldeles förstördes på ett tåg genom Dobrutscha. Kejsaren återkallade den
