Sida 204
vid ingalunda förbisett, hurusom arbetet, såsom ”det första af detta slag, som utkommit”, förtjenar ”ett vänligt öfverseende med dess brister.” Vi tro oss ej kunna ge bättre bevis på denna vår vänliga sinnesstämning mot Förf. och hans arbete, än då vi här anföra ett af de många ställen, der ämnet är, i detalj, förtjenstfullt behandladt; och vi välja dertill hans framställning om Folkvisorna, hvarvid läsaren äfven kan se, huru i Läroboken de tvänne kurserna äro fördelta och uppställda:
”Väl bibehöllo de christna konungarne — t. ex. Olof skötkonung — ännu någon tid sina hofskalder, men den fordna andan försvann inom kort och Kämpavisoma, som ännu i början af cbrist-na tiden diktades och som närmast anslöto sig till den fornnordiska sagan, lemnade snart rum för Riddarvisan eller den s. k. Romansen. Dessa romanser hafva hos massan af folket genom tradition bibehållit sig ända till våra dagar, hvarföre^de också blifvit kallade Folkvisor.
En del af dessa Folkvism% anses vara af hög ålder, några till och med från tolfte seklet.
Att de allesammans tillhöra medeltiden, det tror man sig kunna Bluta af deras innehåll, ehuruväl det genom traditionen ständigt förändrade språket icke lemnar oss någon ledning vid bedömandet af deras ålder.
De svenska folkvisorna äro enkla och intagande, de må af-handla underbara, mythiska väsenden eller riddarlifvets äfventyr. Till många af dem har folket sjelf diktat en herrlig musik, hvars djupa, oftast vemodiga toner äfven i andra länder blifvit med förtjusning afhörda. Svenska folkvisor hafva blifvit samlade och ut-gifna hufvudsakligen af Geijer och Afzelius (1814—1816).
Vi indela folkvisorna i trenne slag:
1. Mythiska, i hvilka öfvernaturliga väsenden uppträda och verka. Här förekomma gamla, från hednatiden ärfdå, med katolsk vidskepelse blandade föreställningar om åtskilliga naturgudomligheter, såsom necken, elfvor, v ättar, sjörån, lindormar m. m.
2. Egentliga Riddarvisor, i hvilka det christna riddarlifvet skildras, med sina äfventyr, sin fromhet, sin kärlek och trohet.
3. Historiska, för hvilka någon verklig tilldragelse ligger till grund och hvilka röra sig omkring historiska personer.”
5. Berättelser ur Svenska Historien, Tjugondesjunde Delen: Karl den Tolftes regering, 7:de häftet; af And. Fryxell.
Detta senast utkomna häfte af Fryxells Berättelser afbandlar: Karl den Tolfte och hans samtida och utgöres sålunda uteslutande af historiska biografier. Första kapitlet innehåller en karakteristik, på 42 sidor, öfver konungen sjelf. Att gifva en ny framställning af Karl Xll:s så ofta beskrifna personlighet var ej någon lätt uppgift; Fryxell har emellertid lyckats deri på så sätt, att han skildrat Karl på samma gång som menniska, konung och krigare samt sökt visa, huruledes konungens och krigarens egenskaper och åsigter voro djupt grundade i Karls lynne och egenskaper som menniska. Förf. säger dock uttryckligen, att den här lemnade teck-
