Sida 570
Johan Gustaf Hiérta, son af öfverstlöjtnanten Carl Johan H., föddes 1791 och inträdde vid 17 års ålder i statens tjenst som underlöjtnant vid Göta artilleri, i hvilken egenskap han tjenstgjor-de vid hären i Korge; anställdes som adjutant först hos brigadchefen grefve C. H. Ankarsvärd, derefter, under fälttåget i Korge, hos divisionsgeneralen frih. Posse och qvarstannade vid arméens hemmarsch i samma tjenstebefattning hos riksståthållaren i Korge, grefve v. Essen; blef derefter major vid WestgÖtadals regimente (1818), bataljonschef vid lifregimentet i Stockholm (1821) och öf-yerstlöjtnant, men tog afsked ur krigstjensten 1829. Som riksdagsman gjorde H. sig bemärkt genom sin oförtrutna och samhällsnyt-tiga verksamhet vid riksdagarna 1818, 23 och 28. H. började
1829 utgifva tidningen ”Medborgaren”, som dock ej vann tillräcklig spridning, så att den redan två år derpå upphörde; han har dessutom utgifvit: Förslag till Norska arméens organisation genom indelning, Om allmänna undervisningens rigtning till med-borgerlighet, Om mynt, banker och riksgäld (1828), Föo'slag till ny banko-ordning och banko-reglemente, Återblick på det förflutna med af seende på det tillkommande, ”Landtbrukslära för allmogen” (bearbetad efter Schnée), öfversättning af ”Valda sånger af Béran-ger”, m. m. Bedan denna förteckning visar, huru mångsidigt bildad och verksam den aflidne var.
Gustaf H. dog d. 16 Dec. 1859.
DEINHARDSTEIN. Den 12 Juli d. å. dog i Wien, efter långvarigt lidande, skådespelsförfattaren Ludvig Frans Deinhardstein. D., son till en advokat, var född i Wien d. 22 Juni 1794 och fulländade sina studier vid dervarande universitet, erhöll 1827 inom filosofiska fakulteten lärostolen i estetik och klassisk litteratur och blef 1832 i Schneyvogels ställe vice direktör vid Hofburgteatern, hvilken plats han bibehöll till 1841, då han afgick, hvarefter han fungerat såsom biträdande råd bos ståthållaren. Från den tid då han var teaterdirektör ända till hans död har man alltid haft honom i tacksamt minne såsom den, hvilken från Weimar till Wien förflyttade den utmärkte konstnären Carl La Boche. Bedan ifrån
1830 redigerade Deinhardstein, efter Kopitars afgång, ”Jahrbticher för Litteratur”, och bibehöll ledningen af denna tidskrift ända till dess upphörande år 1851. Dramatiska dikter, de der såsom mindre värderika förstlingar af hans penna icke tillvunno sig synnerligt bifall, utkommo redan 1816; sedermera utgaf han ytterligare tvänne samlingar af mindre stycken under titeln ”Theater” (1827 och 1833) äfvenso.m trenne band ”Konstnärsdramer” (1845) och 1848—51 utkommo hans ”Samlade dramatiska arbeten” i fem band. Det mest kända af dessa är ”Hans Sachs”, en med praktiskt sinne utförd dramatisk^ skildring, som innehåller tacksamma roller och utmärker sig genom lyckade karaktersskildringar, och samma företräden eger ock lustspelet ”Garrick i Bristol”, hvilket senare till och med blifvit öfversatt på engelska. Två andra konstnärsdramer — en genre som egentligen blifvit skapad af Deinhardstein — äro
