Sida 274
uppgift, som för det första blifvit honom förelagd, att nemligen bygga en väg från Oberdorf till Schwarzwald. Ar 1831 blef han åter soldat, emedan han ansåg ett allmänt krig oundvikligt Landt-dagen uppdrog honom anläggningen af fästningsverk vid Luciepas-sagen och belönade honom för det mästerliga arbetet med öfverst* löjtnants rang. Dermed var inträdet i edsförbundets generalstab förenadt; och hans utnämning till denna plats företedde det sällsynta förhållande, att beslutet derom fattades med fullkomlig enstämmighet.
Såsom kantonen Granbttndtens öfveringeniör företog La Ricca arbeten af svåraste slag. Om hans skicklighet i sitt fack rådde ej mer något tvifvel, nu visade sig också hans genialiska djerfhet. Före honom hade ingen vågat att i en enda båge och till en höjd af 100 fot slå bryggor af 74 fots utsträckning öfver en dod samt att bilda hvalfvets inre del af qvaderstenar. Hans Rhenbrygga i Via Mala löser detta problem och är tillika fullkomligt säker. Hans träbro öfver det s. k. Versamtobel, i närheten af Vorder-Rhein, är, med sin utsträckning af 200 fot, den djerfvast hvälfda hängbro som detta konstruktionssätt någonsin framkallat. Icke mindre genialiska äro hans tunlar och klippgallerier, bryggor och passöfvergångar vid Julier och Maloja, Spliigen och Bernadin. Bland hans vattenbyggnader äro tvänne särdeles förtjenstfulla: Rhenkorrektionen i Dom-letscherdalen och korrektionen af Juravattnena. Den första har gjort ända på svåra, genom öfversvämningar och rullande klippstycken förorsakade förödelser; den andra har genom en betydlig sänkning af Neueoburger-, Bieler och Murtensjöama samt genom reglering af floderna Broye, Zihl och Aar till fruktbar jord förvandlat osunda sumptrakter af 66,000 jucherts areal.
Sedan Schweiz beslutat sig för anläggning af jernvägar, har ett nytt fält öppnats för den genialiske vägbyggaren.
LIVINGSTONE. Den genom sina resor i Afrika namnkunnige David Livingstone är född 1817 i byn Blantyre i Skottland. Hans. far var först téhandlare på denna ort, sedermera diaconus vid en independentförsamling i Hamilton, der han dog år 1856.
David skickades som tioårig gosse till en fabrik, för att såsom väfvare förtjena något till sitt uppehälle; ty i hemmet var det smått om tillgångarne. En del af sina första veckopenningar använde han till att köpa sig en latinsk grammatika och lärde detta språk i en skola, der undervisning meddelades mellan åtta och tio på aftnarne. Ofta lade han äfven sin bok på spinnmaschinen för att kunna begagna hvarje ledigt ögonblick, och lät icke störa sig af mascliinernas buller och surr. Derefter skref han på sina the-mata ända till midnatten och satt ofta så länge uppe vid sina böcker, att modern tog dem ifrån honom; ty klockan sex på morgonen måste han vara i fabriken och, med undantag af måltidstimmarna, arbeta der till klockan åtta på aftonen. Då fabriksgossen var sexton år gammal, var han redan mycket hemmastadd i Hora-tius och Virgilius. Skolmästaren var honom bevågen och gaf ho-
