Sida 348
hans förut ej nämnda verk utmärka sig isynnerhet för grundlig forskning och frisinnadt omdöme en afhandling: ”Du système pénitentiaire aux Etats-Unis”, äfvensom hans ”Histoire critique du règne de Louis XV”.
PRESSENS ALSTER.
6. Kung Karl och hans bussar; rimmade Folksägner, af Pehr
27toma8son (1856).
7. Samlade Skaldeförsök af Pehr Thomasaon (1857).
8. En Arbetares lefnadsöden eller Slaflifvet i Sverige, af Pehr
Thomasson (1859).
Enligt den föresats, vi i vårt förra häfte uttalade, vilja vi här söka att, efter vår uppfattning af Naturskaldens och Folkskaldens, i visst afseende skiljda uppgifter, anvisa Pehr Thomassons skald' skap dess rätta plats inom vitterheten. Den första frågan blir då, hvilket rum Thomassons sångmö sjelf gör anspråk på att intaga. Hon svarar (i poemet Min Sångmö, Sami. Skaldef. pag. 1):
"Jag är ett barn utaf naturen,
Och känner inga reglars t/vång:
I skogen är jag född och buren
Tid bäckens sus och källans språng —
Och derför kan jag icke sjunga Med konstlad ton och hycklad röst;
Det bor ej smicker på min tunga.
Ej näktergalar i mitt bröst.
Mitt enkla modersmål jag talar,
Som jag af; mina fäder ärft;
Och om uti de stores salar Man tycker detta låter kärft,
Mig rör det föga — ej bland lärde Jag vågar strängad harpa slå;
För dem har endast konsten värde,
Och annat allt de blott försmå.
y Der bygdens glada ungdom dansar
På ängen under gröna träd Och barnen binda sina kransar,
Der vill jag också vara med
Och sjunga ut hvad skönt jag tänker,
Hvad gladt, som för min blick sig ter.
Och lefva skild från verldens ränker:
Det är min önskan — intet mer**
En skald, hvilkens sångmö ”är ett barn utaf naturen”, och som ”känner inga reglors tvång”, hörer uppenbarligen till Natur-skalder ne, dessa sångare ur folket, som dikta, hvad vi i vår förra uppsats kallade Folkets poesi. Af skalde-utgjutelser af denna art finner, man äfven många i Thomassons Samlade Skaldeförsök, och
