Sida 400
Hvad Pélissier vidare skall uträtta, lenraas derhän; trots hans namn och hans förtjenster skall man sorgfälligt utvälja &t honom en roll i händelse af en europeisk konflikt. Ett duger ej för alla; man måste ge akt på, hvar hvar och en stadnar. För den nuvarande franska politikens sluttande plan till det yttersta, måhända ända ned i belgiska sumplandet, skall i alla händelser ej Pélissier erhålla befälet öfver invasionsarméen. Det vore åter ingen ”gifven position11; der låge perspektiverna för nära. De offentliga bladen vilja be-stämdt veta, att Pélissier är reserverad för Pariser-arméen. Vi måste emellertid hårdnackadt förneka detta; i Paris passar, så snart sakerna blifvit ställda på sin spets, en Magnan, som har att rädda
' t
sig sjelf i Paris. En Pélissier kan man använda blott på högst neutralt område, på de ställen, der Bonaparte blir ett med Frankrike, och der man utan skrupler kan fara igenom.
Den siste Stor-Mogoln. Huru djupt har han ej sjunkit! Af den glans, som fordom omstrålade ”verlds-alltets beherrskare”, återstår numera ej ens ett bleknadt skimmer. För ej längre tillbaka än ett år sedan iakttog man mot kejsaren af Delbi, åtminstone i de yttre formerna, ännu något sken af vördnad; men genom sitt deltagande i den indiska uppresningen, i hvilken han nödgades intaga en framstående plats, förverkade han hvarje an-Bpråk på de vördnadsbetygelser, man hittills funnit för godt att egna honom. Förut behandlades han som en stor monark; då den engelske residenten fick företräde hos honom, måste han först af-taga sina skor och sedan med sänkt hufvud inträda i audiens-rummet. Samma ceremoniel ålåg jemväl befälhafvaren Öfver de engelska trupperna, hvilka visserligen blott skulle gälla för ett slags hedersvakt, men i sjelfva verket hade till uppdrag att strängt öfver vaka monarkens person och alla hans handlingar. Och i hvilket läge befinner han sig väl nu, sedan engelsmännen åter kommit i besittning af Delhi? Han lefver som en fånge, med hvilken man ej gör några omständigheter; med den förra etiketten vid hans hof är det helt och hållet slut. Russell, som förliden sommar infördes hos honom, fann honom i en eländig kammare. Han var sjuk och plågades af uppkastningar. I förmaket låg på en matta en ung, mager man, klädd i en hvit musslinsdrägt och med en blå-och gulrandig gördel kring lifvet; om han icke haft så stor mun, skulle det legat något ädelt i hans ansigtsdrag, och hans ögon voro eldiga och uttrycksfull^ Äfven denne man, Dschamwa Bachl, en afkomling af kejsaren af Hindostan, var sjuk; han drog täcket öfver hufvudet för att slippa att bli sedd. 1 samma rum befann
